Abdoulaye Ouédraogo tar en näve torkade blad i handen.

– Vi blandar dem med lite couscous för att bli mätta, säger han. När vi hade majs kunde hela familjen äta två mål om dagen. Nu måste vi klara oss på bara ett mål.

Han bor i byn Damesma, ett par mil utanför Kaya i norra Burkina Faso. Här har det inte regnat på sju månader och förra årets magra skördar är slut sedan länge.

– Så här svårt har vi aldrig haft det. Folk kommer till mig på kvällen och ber om mat, men jag kan inte hjälpa dem. Ingen har något över, säger Kadre Ouédraogo, byns hövding.

Den torra marken är sprucken och dammet yr. Innan regnen kommer går jorden inte att bruka och byborna har inget annat val än att sälja sin boskap för att köpa mat.

Irina Fuhrman från hjälporganisationen Oxfam säger att människorna här blir mer och mer sårbara för varje år:

− Regnperioderna är inte längre lika regelbundna och det gör det svårt för jordbrukarna att veta när de ska plantera. Det är en ond cirkel.

Det småskaliga jordbruket är ofta den enda inkomstkällan för familjerna som bor på landsbygden norr om huvudstaden Ouagadougou. När skördarna uteblir tvingas de köpa gryn, majsmjöl och ris för att överleva. Men priserna har skjutit i höjden och många har inte längre råd att handla ens de mest nödvändiga livsmedel.

− Det är tredje gången jag kommer hit och får besked om att det inte finns något ris att köpa, suckar Asseta Zabré som står i kö för att köpa en säck gryn.

– Jag sov här i natt för att vara på plats när de öppnar. Nu måste jag köpa mat från marknaden, men pengarna räcker inte till mycket.

Ett hundratal kvinnor i brokiga klänningar, huvuddukar och utslitna sandaler sitter på den dammiga grusplanen i Kaya där de lokala myndigheterna säljer subventionerat ris till utsatta familjer. Många har gått långt i hopp om att köpa en säck gryn för en billig peng, men liksom Asseta Zabré får de gå hem tomhänta.

– Jag har fem barn och mina barnbarn att försörja, säger Asseta Zabré.

En stor säck gryn som kostar 85 kronor räcker i fyra dagar till hela familjen, berättar hon. På marknaden kostar samma mängd nästan det dubbla.

− Vi brukar ha tillräckligt med grödor för att klara oss genom torkan, men i år finns det ingenting kvar, suckar Asseta Zabré.

Löjtnant Ya-sine Sanogo slår ut händerna och skakar på huvudet. På väggen på militärsjukhuset i Dori, knappt 20 mil från Kaya nära gränsen till Mali, hänger en stor karta över området.

– Här började flyktingarna slå sig ner i slutet av januari, säger han och pekar utmed gränslinjen.

Sedan i slutet av januari har omkring 50 000 människor flytt stridigheterna i Mali och tagit sig över gränsen till Burkina Faso. Många har slagit sig ner på lägerplatser i de norra delarna av landet, medan andra har tagit sig till huvudstaden Ouagadougou eller Bobo-Dioulasso.

– Tillgången till vatten är ett stort problem, säger Ya-sine Sanogo vid Burkina Fasos civilmilitära garde som ansvarar för hanteringen av flyktingsituationen i landet.

– Träd och buskar huggs ner för att bygga tillfälliga bostäder och snart finns ingen växtlighet kvar. Marken lämpar sig inte för jordbruk och många boskapsägare förlitar sig på buskarna för att utfodra sin djur. Än har vi inte sett några konflikter mellan flyktingarna och lokalbefolkningen, men jag är rädd att det blir problem om inte regnen kommer.

I flyktinglägret Ferrerio tio mil från Dori sitter Kadeja Weled Noussa på en matta i skuggan av den brännheta solen. När striderna mellan tuaregrebellerna och de maliska trupperna bröt ut i Gao flydde familjen från sitt hem och tog sig hit.

– Vi hann inte ens ta ut våra pengar på banken när vi tvingades fly. Många av våra grannar fick inte med sig något annat än kläderna de hade på sig.

− De maliska styrkorna attackerade ljushyade familjer, berättar hon. Nu har vi bott här i tre månader och vi vet inte när vi kan återvända. Varje dag lyssnar vi på nyheterna på radion och hoppas på fred.

Närmare 20 000 människor har slagit sig ner i flyktinglägret som ligger nära gränsen till Mali. Presenningar, filtar och tygstycken har spänts upp som skydd mot solen. Förutom latriner och ett litet sjukhustält finns inga faciliteter i lägret, och matransonerna räcker inte till alla. Varje dag kommer hundra nya flyktingar som är i desperat behov av mat, vatten och tak över huvudet.

– Många har infektioner i luftvägarna på grund av dammet, berättar Compare Jean de Dien från Läkare utan gränser samtidigt som han lyssnar på en pojkes lungor.

Det lilla skjulet som gjorts om till sjukstuga är varm som en bastu och svetten rinner nerför pojkens kinder.

− Undernärda barn har vi inte möjlighet att ta hand om utan dem försöker vi förflytta till sjukhuset i Dori. Men det är flera timmars körväg dit och transporten är ett problem.

Vid vattenpumpen turas herdarna om att vattna sina kameler, getter och kor. Än finns det tillräckligt mycket vatten i brunnen, men Dicko Ahmadou, som bor i närheten av flyktinglägret, är orolig att det snart kommer att ta slut.

– Det har inte funnits vatten i sjön sedan december, säger han.


Regnet har inte fallit sedan i oktober i Sahelområdet i Västafrika.