Det är två månader sedan SvD kunde skildra Darfur-konflikten inifrån. Vi befann oss i Jebel Moon i nordvästra Darfur tillsammans med ett arbetslag från International Aid Services, IAS - en svensk organisation som borrar brunnar i Darfur.

Vi höll till i en tom klinik som utgjorde basläger för borrteamet.

Sent på kvällen hörde vi beskjutning och såg eldar slå upp i mörkret. Striderna pågick fram till midnatt men började igen tidigt på morgonen. Vi lämnade baslägret och flögs ut med FN-helikopter.

– Ni var de sista att lämna området, säger IAS-chefen Leif Zetterlund. Efter den transporten har Jebel Moon varit helt stängt.

Syftet med besöket var att följa arbetet med brunnarna i Jebel Moon, en insats som bekostats av Sida, Svenska Missionsrådet och Läkarmissionen. Tjugo brunnar skulle borras, vilket skulle förbättra vattentillgången påtagligt. Det rådande läget var katastrofalt – 9000 människor hade att dela på två brunnar.

Men förutsättningarna för arbetet var mycket svåra. Jebel Moon är tillhåll för två rebellgrupper och området har flera gånger attackerats av regeringsarmén och den beryktade ryttarmilisen janjawid. Nästan fem hundra människor har dödats och invånarna har levt avskurna från omvärlden. De första hjälpsändningarna skickades in för två år sedan, och det är bara svenska IAS som satt upp en bas i området.

– Vi anlände i november förra året, berättar Leif Zetterlund. Det hade varit relativt lugnt under året och vi såg en möjlighet att börja borra. Det formella tillståndet att arbeta fick vi av regimen men det var gerillan vi hade att förhandla med. Det var de som hade kontrollen över området.

Allt gick enligt planerna i nästan tre veckor. Men så hände något. Mitt under borrarbetet anlände en karavan på 130 fordon, de flesta bestyckade med vapen. Karavanen medförde Khalil Ibrahim, ledaren för gerillagruppen JEM (Justice and Equality Movement).

Gerillaledaren höll tal inför en stor åhörarskara. Han manade till kamp mot centralmakten i Khartoum, och förklarade att JEM inte var intresserade av att delta i en fredsdialog. Ibrahim hade dock gått med på att träffa FN-medlaren Jan Eliasson för ett samtal.

Men Ibrahims ankomst till området fick regeringsarmén att agera. De började bomba bergen regelbundet och Eliassons besök fick ställas in. JEM-ledaren lämnade Jebel Moon och tog skydd i en stad någon mil söderut.

Regeringsarmén satte efter honom, vilket orsakade beskjutningen vi bevittnade under vistelsen. Gerillan lyckades tillfälligt stoppa arméns framryckning och vi flydde området.

Vid evakueringen hade borrteamet genomfört en tredjedel av arbetet, och deras förhoppning var att snart kunna återvända. Men bara kort efter att vi lämnat Jebel Moon ökade armén trycket och sedan dess har strider pågått kontinuerligt.

I början av februari genomförde armén en ”upprensningsaktion” i hela nordvästra Darfur. Den inleddes med massiva flygbombningar, följt av attacker från janja widmilisen. Flera städer förstördes. Drygt 40000 människor miste sina hem och av dem flydde en tredjedel över gränsen till Tchad.

Andra vandrade norrut och fastnade i striderna i Jebel Moon-området. Förra helgen rapporterades en ny ström människor passera Tchad-gränsen och hjälparbetare konstaterade att många var svårt traumatiserade.

– Händelserna i nordvästra Darfur har fört kriget in i ett nytt skede och gjort freden än mer avlägsen, säger Leif Zetterlund. Det är naturligtvis djupt tragiskt, och det är osannolikt att vi kan fullfölja arbetet i Jebel Moon. Inte bara för kriget – utan också för att borrutrustningen antagligen är förstörd. Enligt uppgifter från lokala medarbetare har någon satt den i brand.

– Men så vitt jag vet är brunnarna vi hann färdigställa intakta. Och det är det viktigaste i nuläget. Har människorna inte något annat, så har de i alla fall vatten.