Den viktigaste frontlinjen går i den lilla kuststaden Ras Lanuf, beläget cirka 400 km väster om Benghazi och 600 km öster om Tripoli. Oppositionen - som redan har bildat en provisorisk ledning i Benghazi och har kontroll över hela östra landsdelen - trycker på västerut med målsättning att först ta Gaddafis hemstad Sirte och sedan påbörja marschen mot Tripoli. Gaddafis styrkor försvarar sig hårdnackat och vill till varje pris undvika en psykologiskt viktig förlust av Sirte.

I den här kampen har överste Gaddafi i allt högre omfattning börjat använda flyg och attackhelikoptrar, vilka oppositionens styrkor inte har några vapen att försvara sig mot. Den senaste veckans internationella diskussioner har därför kretsat kring skapandet av en flygförbudszon, där utländska övervakningsplan i samarbete med attackplan, ska hålla Gaddafis flyg kvar på marken. Ett förslag som även har framförts officiellt av flera arabländer.

Överstelöjtnant Stephan Persson-Tyrling, chef för sektionen för luftoperationer på Försvarshögskolan, säger att det av flera skäl kan vara långt till ett sådant beslut:

– Det är svårt både politiskt och taktiskt, det krävs väldigt mycket för att man inte ska trampa fel. Jag tror det tar lång tid innan en sådan verksamhet kan fungera rent praktiskt. Dessutom finns det så vitt jag kan bedöma bara en organisation som har tillräckliga resurser för att klara en sådan operation och det är Nato, säger Stephan Persson-Tyrling.

Det diplomatiska spelet kräver sannolikt en resolution från FN:s säkerhetsråd och hittills har både Kina och Ryssland varit emot en flygförbudszon. Även USA:s president Barack Obama har hittills varit tveksam till en sådan insats. Nato kan visserligen ta ett eget beslut, men det skulle vara politiskt mycket kontroversiellt med en militär insats i ytterligare ett muslimskt land.

En flygförbudszon kräver för det första det militären kallar för ”flygande plattformer”, det vill säga övervakningsflygplan med stridsledning och luftbevakningssystem, som ofta är kompletta radarstationer.

Det krävs också ett nära samarbete med civila luftförsvarsmyndigheter för att identifiera alla tillåtna civila flygningar. Dessutom måste det finnas stridsflyg berett som kan avvisa eller som en sista åtgärd skjuta ned otillåtna plan.

– Men det gäller också att hantera hot från marken. Om de som övervakar råkar ut för förluster riskerar konflikten att eskalera. Därför är det här en komplicerad operation, säger Stephan Persson-Tyrling.

Den amerikanske försvarsministern Robert Gates varnade också i måndags för problemen:

– En flygförbudszon skulle börja med en attack mot Libyen för att förstöra deras luftförsvarsanläggningar, sade Gates som svar till de amerikanska senatorer som förordat en sådan lösning.

Efter att oppositionen den första veckan efter att demonstrationerna mot Gaddafi inleddes den 15 februari tog kontroll över många städer tycks striderna nu hamnat i ett dödläge. Varken de Gaddafitrogna styrkorna eller oppositionen har under de senaste dagarna tagit några geografiskt viktiga segrar. Regimen har dock med tungt artilleri och flyg bromsat upp oppositionens framryckning västerut.

Men det sker också ett spel utan militära vapen. Överste Gaddafi förhandlar med olika klanledare för att få dem på sin sida och han uppges också ha kommit med ett förslag om dialog med oppositionen. Gaddafi kräver dock både att få behålla sin förmögenhet och att familjen ska få immunitet. Krav som oppositionen tillbakavisar och som också, när de gäller eventuell immunitet, försvåras av att Internationella krigstribunalen i Haag inlett en förundersökning om brott mot mänskligheten.

Allt pekar därför på att striderna kommer att fortsätta med oförminskad styrka - och med libyskt flyg som ett trumfkort för överste Gaddafi.