Hade segerjublet skruvats upp några steg till är det ingen omöjlig tanke att taket på det av Alvar Aalto ritade Finlandiahuset hade börjat rämna i går kväll. Så lycklig var den närmast fanatiska anhängarskara som samlats till en fest där man äntligen fick utropa Sauli Niinistö till Finlands nästa president, och det med ett röstetal som slog alla tiders rekord 62,7 procent mot 37,3 procent till motståndaren Pekka Haavisto.

Niinistö, som med en nesligt knapp förlust på 3,6 procent blev akterseglad av Tarja Halonen i den förra omgången 2006, var uppenbart lättad över att det denna gång bar ända fram.

– Jag har betett mig som finländaren gör så det förklarar väl varför det gick så här. Jag är oerhört tagen av den starka uppslutningen bakom mig, sade Niinistö i går.

Som finansminister höll han hårt i de offentliga medlen och en sådan person blir populär i Finland också då buden är hårda.

Göran Djupsund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi.

Samlingspartiets kandidat blir den första borgerliga personen som sätter sig på presidentposten efter nästan 40 år av socialdemokratiska landsfäder och de senaste tolv åren en landsmor. Niinistö har under kampanjens gång jobbat hårt på att profilera sig som en hela folkets man som särskilt värnar om de utsatta och mindre bemedlade. Han har också uttryckt ånger över att han som finansminister åren 1996-2003 sparade med så hård hand – sparåtgärder som hans politiska opponenter menar är orsaken till att inkomstklyftorna fortfarande är så stora att Finland som enda nordiska land fortfarande har synliga brödköer där fattiga hämtar mat.

Men många tror att det är bilden av den alltid allvarliga och lite kyliga Niinistö som gång på gång levererade dystert återhållsamma ekonomiska prognoser som bäddat för en del av hans sällsynt stadiga popularitet.

– Som finansminister höll han hårt i de offentliga medlen och en sådan person blir populär i Finland också då buden är hårda, säger Göran Djupsund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi.

Den lite avvisande fasaden har delvis rämnat och blottat mänsklighet bland annat då hans första hustru omkom i en bilolycka 1995. Niinistö blev änkling och ensamförsörjande för parets två söner. Den stympade familjen undkom därefter nätt och jämnt tsunamin som svepte Khao Lak med sig julhelgen 2005.

Under årens lopp har han varit förtegen om sitt privatliv men han syntes under åren som citysingel i Helsingfors till på posha nattklubbar i stan.

Allting förändrades då han träffade poeten och partiinformatören Jenni Haukio. År 2009 gifte de sig och även om Niinistö säger att han fått utstå spä på grund av deras åldersskillnad – han är 63 och hon 34 – så verkar finländarna i gemen anse att den tidvis tillrättalagda och återhållsamma Jenni Haukio blir en utmärkt landsmoder.

Det tillträdande presidentparet packar de närmaste veckorna ihop sitt hem i staden Esbo och flyttar tillsammans med boston terriern Lennu in i den nästan 700 kvadratmeter stora privata bostad på Talludden i Helsingfors som det finska presidentämbetet berättigar till.

Konkret betyder det också att hundväldet tar över kattväldet då Tarja Halonen och maken Pentti Arajärvi flyttar bort sin kända presidentkatt Rontti till sin 130 kvadrat stora privatbostad i arbetarkvarteren i Hagnäs i Helsingfors.

Vid presidentkansliet känner man säkert av att husbonden skiftas. Samlingspartisten Niinistö har rykte om sig att vara lite mer socialt återhållsam än sin företrädare. Både Halonen och han sägs äga ett dugligt temperament men Niinistö har i motsats till sin mer människorättsinriktade företrädare en stark ekonomisk expertprägel som, trots att han som president avstår partiboken, har ett annat umgänge än sin socialdemokratiska företrädare.

Officiellt tror Göran Djupsund däremot inte att presidentbytet innebär en stor förändring i finsk politik. Presidenten har numera tämligen små reella maktbefogenheter. Hon eller han drar numera exempelvis upp de utrikespolitiska riktlinjerna – så länge de inte handlar om EU-politik och så länge regeringen är överens om linjerna. Inrikespolitiskt kan presidenten främst agera värdeledare i frågor där hon eller han anser att det behövs.

– Motståndaren Pekka Haavisto hade som den internationella fredsmedlare han är formellt lämpat sig bra för det moderna presidentämbetet. Niinistö kan ha lite svårt att låta bli att blanda sig i inrikespolitiken, säger Djupsund.

Under sin kampanj har Niinistö talat varmt för ökat försvarssamarbete särskilt i samband med materielanskaffning med dels Sverige och Norden, dels EU. Utöver det har han lyft fram det nordiska varumärket som han anser att de nordiska länderna tillsammans borde marknadsföra bättre i världen.

– Det låter bra men Halonen har ju faktiskt varit en stor Nordenvän så några synliga förändringar tror jag inte man ska vänta sig, säger Djupsund.

Men där minister Niinistö var lite ovillig att tala Finlands andra officiella språk så har inställningen förändrats i takt med att presidentkandidaten Niinistös språkkunskaper blivit allt starkare. Han har nu klart tagit ställning för att Finland bevarar sin tvåspråkighet, bland annat genom att tala för den hårt kritiserade obligatoriska skolsvenskan. Nyligen lovade Niinistö dessutom fortsätta förbättra sin svenska. Språkkunskaperna får han öva mer då han avlägger sitt första officiella besök som president om knappt två månader. Resan går nämligen, traditionsenligt, till Sverige.