Foto: johan persson
Bild och ljud
Den amerikanska milisrörelsen är tillbaka. Över hela USA växer nya paramilitära förband fram, rustade till tänderna och bortom myndigheternas kontroll.
ROCKSPRINGS, TEXAS
”Kom och ta den” utmanar texten på flaggan, under en bild av en stiliserad M16. Tyget fladdrar i den kyliga vårvinden på gårdsplanen, bredvid ett husvagnsvrak, en blå oljetank och ett rostigt rör. Rick Light följer rovfågeln som kretsar på himlen med blicken.
Om regeringen försöker ta våra vapen, då har de skapat en väpnad konfrontation.
Det skulle bara krävas en liten felbedömning av FBI så kommer allt att explodera.
Rocksprings, Texas ”Kom och ta den” utmanar texten på flaggan, under en bild av en stiliserad M16. Tyget fladdrar i den kyliga vårvinden på gårdsplanen, bredvid ett husvagnsvrak, en blå oljetank och ett rostigt rör. Rick Light följer rovfågeln som kretsar på himlen med blicken.
– Om regeringen försöker ta våra vapen, då har de skapat en väpnad konfrontation, säger han och fimpar cigaretten.
Det här är hans kungarike. Den vita, vindpinade stugan med alla hundarna – den vidsträckta Texas-ranchen som han vaktar åt en lokal oljemiljardär. Här gräver han diken, rensar vägar och håller efter djurlivet. Här tränar han sin milis.
På vändplanen står män i kamouflagekläder. De slänger upp vapnen på axeln och följer efter Rick när han går mot ängen nedanför huset. De halvtama vildsvinen har försvunnit in i buskagen redan innan ekot från de första skottsalvorna rullar mellan kullarna.
– Vi är inte här för att starta krig med regeringen, vi är här för att försvara oss mot den, säger Rick. Det är vår grundlagsskyddade rättighet, den kan ingen ta ifrån oss.
Den amerikanska milisrörelsen är tillbaka. Över hela USA växer nya paramilitära förband fram, rustade till tänderna och bortom myndigheternas kontroll. Det är en spretig rörelse med många förgreningar, men med en gemensam fiende: staten.
Bara mellan 2009 och 2010 ökade antalet grupper med 61 procent, snart är de lika många som under storhetstiden i mitten på 90-talet. Då satt också en demokratisk president vid makten, USA var i ekonomisk kris och ett ökande antal människor på högerkanten tyckte sig se ett ett land på väg mot diktatur. Utvecklingen nådde sin kulmen med en rad incidenter såsom massakern i Waco, där 76 personer dödades, och bombningarna i Oklahoma – det värsta terrordådet på amerikansk mark fram till 11 september 2001.
År 2011 ser de amerikanska myndigheterna med stigande oro på utvecklingen. Department of Homeland Security släppte förra året en lägesrapport, där det konstateras att ett växande antal amerikaner med stridserfarenhet – veteraner från Irak och Afghanistan, pensionerade poliser och FBI-agenter – har börjat ansluta sig till milisrörelsen. Rapporten beskriver också hur vissa grupper har börjat bunkra upp med vapen, eftersom de tror att regeringen planerar strängare vapenlagar.
På ranchen har krutröken liksom skymningen lagt sig över stugan och gänget sitter nedsjunket i sofforna bland hundhåren i vardagsrummet. På ena väggen hänger vapensamlingen, på den andra kokkärl och stekpannor. Där sitter Rick och hans fru Robin, pensionären Leighton, ex-militären Steven och så Josh och Lisa, som har kommit körande i fullpackad bil. De har flyttat från arbetslöshetens Minnesota och ska bo här ett tag tills de hittar något eget. I Texas hoppas de kunna bygga ett nytt liv.
– Men det handlar inte bara om jobb, vi valde den här delstaten för att vi ville vi bli aktiva i en rörelse som stämmer överens med vår världsbild, Minnesota är inte alls lika milisvänligt, säger Lisa.
För en utomstående är det kanske svårt att förstå hur en stat kan tillåta att medborgarna bildar egna arméer, men bakgrunden återfinns i ett över 200 år gammalt dokument. Det andra tillägget till den amerikanska grundlagen slår fast att eftersom ”en välorganiserad milis är nödvändig för en fri stats säkerhet skall folkets rätt att inneha och bära vapen ej kränkas”. USA föddes i uppror mot en allt för tyrannisk brittisk stat, och när ett nytt land skulle grundas, sågs ett beväpnat folk som garanten mot att ett liknande styre skulle kunna återuppstå. För vilken regering vågar trampa på dem som har stugorna fulla med skjutvapen?Vi är inte här för att starta krig med regeringen, vi är här för att försvara oss mot den.
Rick Light, leder en milisgrupp på en ranch i Texas.
Den synen på förhållandet mellan stat och folk har fortsatt att genomsyra det amerikanska samhället, men det är när räddningspaket sjösätts för att rädda banker, samtidigt som vanliga amerikaner förlorar jobb och hem, som den bubblar upp till ytan. Rick Light beskriver det som att allt fler börjar ”vakna”.
– Folk känner att vi är på väg till en punkt då vi inte kan ta mer, vi ser hur våra rättigheter eroderar, de tar en liten bit här, en liten bit där – politikerna håller på att överge konstitutionen, säger han.
Alla i rummet nickar. En grundläggande idé inom rörelsen är just att den amerikanska regeringen försöker avskaffa grundlagen och införa diktatur. Varje försök att begränsa tillgången till vapen ses därför som en krigsförklaring, och lagar av typen ”Patriot act”, som ger staten utökade möjligheter att avlyssna sina medborgare i kriget mot terrorismen, eldar på misstankarna.
– Det var ett grovt övergrepp på våra medborgerliga rättigheter, och så undrar folk varför vi bygger miliser? säger Rick och skakar på huvudet så att slokmustaschen fladdrar.
Stephen, som dittills har suttit tyst, tycker att de amerikanska mediernas utveckling mot politiska propagandamaskiner också är en viktig faktor.
– De stödjer alltid ena eller andra sidan, det handlar aldrig om fakta. Så om jag inte kan få informationen via nyheterna, var kan jag då få den? undrar han retoriskt.
Svaret stavas internet. Där parar sig sund skepsis med paranoia och bildar den stundtals snåriga tankevärld som är milisrörelsens: att FN är ett hemligt instrument för att skapa en världsregering, att Barack Obama egentligen är född i Kenya eller att regeringen bygger koncentrationsläger för att internera oliktänkande. För att nämna några ingredienser.
Det var så Lisa och Josh drogs med. Deras politiska intresse tog verklig fart när Josh blev sängliggande efter en motorcykelolycka och fick sparken från jobbet. Han tillbringade hela dagarna framför Fox news eller på internet – såg videoklipp, chattade i forum och läste det ena chockerande avslöjandet efter det andra. När Lisa kom hem var hennes sambo ofta alldeles uppe i varv, hon skrattar när hon tänker tillbaka på det.
– ”Stopp, en sak i taget” fick jag säga till honom, ”jag vill också lära mig, men inte allt på en gång!”
– Flytta höger, kör, kör, kör!
– Jag har din rygg!
– Vem fan är det som skjuter?!
Foto: johan persson
– Det här är vår bakgård, vi oroar oss för våra familjers säkerhet. Eftersom regeringen inte är intresserad av att skydda våra gränser så måste vi göra det, säger en kille i svart maskering och solglasögon.
Övertygelsen om att Arizona håller på att tas över av drogkarteller och papperslösa från det sönderfallande grannlandet i söder, binder dem samman. Gruppen delar också en övertygelse om att politikerna i Washington väljer att blunda för problemen vid gränsen, eftersom amerikanska företag tjänar pengar på att anställa papperslösa.
– Det handlar om ren girighet. Vi är trötta på allt skitsnack och det funkar uppenbarligen inte att rösta, så vi är här för att göra vår plikt, säger Charles.
Han leder Arizona Guard och är en av få som visar sitt ansikte och presenterar sig med namn. De andra är rädda för att utsätta sina familjer för fara – både från mexikanska drogkarteller och FBI.
– Folk fattar inte att det byggs koncentrationsläger här i Arizona, kolla själv på Youtube! Där kommer de att sätta alla oss som vill bevara USA fritt, säger någon.
Charles ser sig rastlöst omkring och bestämmer sig för att pausen är över.
– Vilka var i mitt team? Sätt fart!
Hjältemodiga frihetskämpar, eller hot mot rikets säkerhet – i det polariserade USA finns två berättelser om milisrörelsen. Mark Potok på ideella Southern Poverty Law Center, som kartlägger gruppernas framväxt, tillhör dem som oroar sig. Han tycker att det är lätt att glömma att det var olika patriotgrupper och miliser som stod för den största mängden terrorattacker på amerikansk mark under 90-talet.
– Den absoluta majoriteten är inte terrorister och bryter aldrig mot några lagar, men det är en miljö som producerar väldigt mycket våld, säger han.
Men även om många av 90-talets ingredienser än en gång är närvarande, ser Potok än så länge en avgörande skillnad.
– Det fattas en antändande gnista, så som Waco var på 90-talet. Skulle vi däremot ha en ny dramatisk händelse som ställde de federala myndigheterna mot en av de här grupperna, så tror jag att det skulle kunna skapa en väldigt explosiv situation.
Foto: johan persson
– Absolut. Läget är så spänt just nu att det bara skulle krävas en liten felbedömning av FBI så kommer allt att explodera, säger han och sjunker tillbaka igen.
– Milisen skulle klara den striden betydligt mycket bättre än folk tror, och därför får myndigheterna aldrig driva oss till den punkten.
Det är detta som han och de andra vill uppnå: En milis allt för stark för att staten ska våga utmana den. Enligt deras logik skulle man på så sätt kunna ”återupprätta” konstitutionen, utan att behöva ta till vapen.
Rick är säker på att de kommer att fixa det. Han kliar Candy bakom öronen, blundar och ler trosvisst i halvdunklet.
– Vi lever i en känslig tid, folk är förbannade. Nu gäller det bara att kanalisera deras ilska rätt.
