Officiellt var det den ryske presidenten som tog beslutet, men allt talar for att det fortfarande ar premiärminister Vladimir Putin som i praktiken styr. Det här var ett beslut i den hårdföra, oftast kompromisslöse Putins stil. Förhoppningarna om att Ryssland - med den juristutbildade, mer liberale Medvedev på presidentposten - skulle innebära en uppmjukning av de alltmer spända relationerna med USA och Västeuropa grusades definitivt med gårdagens beslut som tillsammans med andra uttalanden visar att Ryssland är beredd på en kraftmätning.

Ryssland spelar ett högt och mycket farligt spel. I Georgien finns i dag 100-tals amerikanska och israeliska militära rådgivare, ett USA-fartyg med humanitär hjälp ska vara på väg mot den georgiska hamnen Poti och kvar i Georgien finns också ett stort antal unga orutinerade ryska soldater. Risken for en direkt konfrontation är uppenbar, liksom risken att en tredje part försöker utnyttja situationen med ett attentat som kan skyllas på antingen USA eller Ryssland.

Men Ryssland spelar också högt i det fortsatta samarbetet med sina närmaste grannar. Organisationen OSS (Oberoende Staters Samvalde) som bildades av tolv av 15 stater från det gamla Sovjetunionen har definitivt skjutits i sank. Möjligen kan Moskva pressa Vitryssland att också erkänna de två utbrytarrepublikerna, men det skulle förvåna om stora länder som Kazakstan och Uzbekistan gör det. Ukraina kommer definitivt inte att göra det. Ryssland riskerar därmed att isoleras inte bara från Väst utan också från sina närmaste grannar och vanligtvis trogna vänner.

Abchazien och Sydossetien har förvisso aldrig varit naturliga delar av Georgien. Samtidigt var Ryssland med och erkände de gränser som bildades när Sovjetunionen splittrades 1991 och enligt dessa gränser tillhör de båda utbrytarstaterna Georgien. Därför går gårdagens beslut emot internationell lag och Rysslands hänvisning till Kosovos självständighet lär knappast möta någon internationell förståelse.

Kortsiktigt kan det vara bekvämt for Ryssland att få två små buffertzoner mot USA:s ökande närvaro i regionen, på sikt ligger betydligt större värden i potten. Det riktigt stora spelet mellan Ryssland och USA handlar om Ukraina, Europas till ytan största land efter Ryssland med oerhört stort strategiskt varde. För Moskva är risken att en aggressiv utrikespolitik motverkar de egna syftena, det vill säga for Ukraina i riktning mot det medlemskap i Nato som majoriteten av befolkningen än så länge sagt nej till.

Redan efter de inledande dagarna av kriget mot Georgien kom starka reaktioner från stora internationella investerare. Riskfaktorn på Ryssland ökade dramatiskt med följd att exempelvis många hedgefonder drog tillbaka miljardsatsningar. Den här direkta konfrontationen med Väst kommer att ytterligare öka misstänksamheten. Inträdet i världshandelsorganisationen WTO kommer säkert att dröja och det skulle inte förvåna om USA också snart börja hota med att bojkotta vinter-OS i Sotji 2014.

I Ryssland riskerar inte Putin/Medvedev så stark kritik. Den georgiske presidenten Michail Saakasjvilis beslut att bomba civilbefolkningen i Tschinvali för två veckor sedan skapade förståelse för det ryska svaret och med den ensidiga propagandan i de statliga ryska tv-kanalerna har stödet för en aggressiv politik mot Georgien varit starkt.