Aktivisten Hu Jia filmade sitt liv i husarrest och försökte sprida dokumentären till omvärlden. Förra veckan ställdes han inför rätta. Nu riskerar Kinas värste regimkritiker fem års fängelse för försök att störta stats­makten.

Hu Jias fängelse är trivsamt. En rymlig lägenhet på hundra kvadrat i ett nybyggt hus på fjärde våningen i en sömnig förort till Peking. Här har Hu Jia suttit i husarrest i över 200 dagar.

– Vilka är ni? Var kommer ni ifrån?

Det är våren 2007 och säkerhetspolisen har just försökt att stoppa oss. Men nya OS-bestämmelser för utländska journalister gör att vi kan tränga oss förbi. Den här gången utan att bli arresterade och förhörda.

Nu sitter jag och fotografen i Hu Jias soffgrupp framför en balkong med en gyttjig grässlänt som utsikt. På teven står fem färgglada OS-maskotar uppradade.

– Inom partiet känner de sig tvungna att trycka ner allt motstånd. De vill rensa inför OS så att det kan visa upp ett stabilt land under spelen, säger Hu Jia som menar att kontrollen av honom och andra aktivister blivit hårdare den senaste tiden.

Situationen kan beskrivas med det kinesiska uttrycket neijing, waisong – det betyder att kontrollen blir hårdare i den politiska kärnan, medan den utåt sett verkar ha blivit friare.

Det hör ihop med president Hu Jintaos politiska modell Det harmoniska samhället – som har som mål att göra Kina till ”ett relativt välmående samhälle för de flesta i befolkningen” år 2049. Det betyder att en minoritet i befolkningen betalar för majoritetens bästa. Att aktivister som Hu Jia tystas för att samhället ska vara stabilt och fortsätta generera tillväxt – och för att kommunistpartiet ska kunna behålla makten.

Kina i dag är ett uppdelat land; medan den ekonomiska utvecklingen går snabbt, står det politiska livet ­stilla.

Sedan massakern på Himmelska fridens torg för 19 år sedan är det alltför riskabelt för den välutbildade medelklassen att sätta sig upp mot partiet. Censurerade medier och ett skolsystem som inte uppmanar till kritiskt tänkande gör att de flesta är bekvämt omedvetna om partiets övergrepp i sitt eget land. I stället sätter de flesta tillväxten framför den demokratiska friheten och accepterar att deras land styrs av en parti­elit.

Många menar till och med att demokrati är ineffektivt och riskabelt eftersom den största delen av Kinas befolkning är en outbildad massa som lätt skulle kunna manipuleras av ­opportunistiska krafter om det blev fria val.

För de som faktiskt upptäcker en verklighet bortom mediebilden, kan uppvaknandet bli desto mer brutalt.

Hu Jia kom i kontakt med politiskt känsliga ämnen första gången när han engagerade sig i Kinas miljö­rörelse. Han såg utvecklingens bak­sidor, och blev till slut engagerad i aids- och människorättsfrågor. En övertygelse som har gjort att han de senaste åren har skuggats och trakasserats, kidnappats och suttit i hus­arrest utan att vara formellt anklagad för något brott.

– Partiet har skapat ett samhälle utan själ, här finns ingen kärlek eller respekt. De dödar för pengar därute, säger Hu Jia och använder ett gammal kinesiskt ordspråk för att förklara priset Kina har fått betala för utvecklingen:

– Vi har druckit gift för att bli av med törsten.

Våren 2007 betyder husarresten att Hu Jia är avstängd från ett normalt liv i samhället, men att själva hemmet är en fristad. Han kan arbeta med människorättsfrågor på nätet och får ­ibland permission för att gå på ett möte eller göra en kort resa. Hans fru Zeng Jinyan kan gå till jobbet – när inte vakterna är på förtryckarhumör, då hotar de henne och försöker stoppa henne.

Zeng Jinyan har bloggat om husarresten och har därför utsetts av tidningen Time till en av världens hundra mest betydelsefulla personer. På listan finns tre kineser: Zeng Jinyan, presidenten Hu Jintao och ordföranden i kinesiska OS-kommittén, Liu Qi. Men för både Hu Jia och Zeng Jinyan betyder den politiska övertygelsen ett liv i ensamhet där de är lämnade åt varandra. Få vågar riskera att bli sedda tillsammans med två politiska dissidenter. De enda som inte vänder dem ryggen är människor i samma situation. Andra aktivister.

– Vi aktivister är en enhet och jag gör allt jag kan för att hjälpa andra i samma situation, säger Hu Jia.

Den övertygelsen har gjort att Hu Jia till slut börjat stödja den bannlysta religiösa rörelsen falungong. Och därmed har han rört sig ännu längre in i kärnan för det som är mest politiskt känsligt i Kina.

– Falungong är det som avgör om du är för eller mot regeringen, säger Hu Jia medan skymningen lägger sig i Frihetsbyn.

Innan vi åker får jag en dvd-kopia av dokumentären Fångar i Frihetsbyn. Han och Zeng Jinyan har filmat det vardagliga förtrycket under ett år i husarresten, som de nu försöker sprida på nätet och via aktivister och journalister som besöker dem.

Hu Jia har filmat hur säkerhets­poliserna trakasserar hans fru när hon går till jobbet, hur de försöker köra på henne medan hon håller upp en skylt där det står ”skam den som ger sig på en kvinna”. De har filmat hur säkerhetspolisen skuggar och förtrycker dem, men också hur väntan kan se ut; vakternas ändlösa timmar av kortspel och städerskornas bråk om vakternas skräp.

– Använd din egen sopskyffel. Det här är min!

Jag lovar att jag ska hjälpa dem att sprida dokumentären.

Under våren fortsätter Hu Jia och Zeng Jinyan att ge intervjuer med utländsk press för att försöka lansera dokumentären. I augusti skriver Hu Jia under ett flertal öppna brev som uppmärksammar den kinesiska ledningens brott mot mänskliga rättigheter inför OS. I november vittnar Hu Jia om brott mot mänskliga rättigheter i Kina via en webbkamera på en hearing i Europaparlamentet. Ungefär samtidigt föds parets dotter ­Qianci.

Men den som väljer konflikt framför harmoni är och förblir en samhällets fiende i Kina.

Den 27 december stormar tjugo säkerhetspoliser in i Hu Jias lägenhet. De för bort Hu Jia, omringar Zeng Jin­yan, den nyfödda dottern och Zeng Jin­yans mamma som är på besök. De tar deras mobiltelefoner, kopplar ur internetuppkopplingen och den fasta telefonlinjen. Ett flertal poliser bevakar Zeng Jinyan och dottern dygnet runt. Amnesty, EU och amerikanska myndigheter kräver att Hu Jia och Zeng Jinyan ska friges. Men ingen utomstående får komma in i lägenheten och det tar en månad innan någon tillåts besöka Hu Jia i fängelset.

Den 18 mars ställs Hu Jia inför rätta. Under den fyra timmar långa rättegången får Hu Jias advokater tjugo minuter att lägga fram sitt försvar. Alla övriga kommentarer avfärdas som ”irrelevanta” av domaren, som kommer att meddela domen vid ett senare tillfälle.

Nu riskerar Hu Jia fem års fängelse för försök att störta statsmakten.

Fotnot: Reportaget är ett omarbetat utdrag ur Ulrika K Engströms reportagebok Den harmoniska revolutionen - rebeller, patrioter och vanliga kineser.