När Sverige för mer än ett år sedan utfärdade en europeisk arresteringsorder mot Julian Assange i London kunde ingen tro att fallet skulle dra ut så mycket på tiden. Inte heller att han skulle lyckas överklaga ända till högsta domstolen, Supreme court, där sju domare nu tar ställning till en strikt tekniskt aspekt av fallet: huruvida en svensk åklagare kan anses vara en tillräckligt oberoende juridisk myndighet för att utfärda en europeisk arresteringsorder. I England krävs i motsvarande fall att ordern utfärdas av en domstol.

Oavsett vad som blir utgången så kan Englands högsta domstols besked bli en delikat affär för Sverige.

– Om Assange får rätt av formella skäl så hamnar vi i en mycket märklig situation eftersom Sverige då får underkänt av Englands högsta domstol i hur man utformat rättsystemet. Frågan är vad som då händer, säger den tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem, som i likhet med många jurister följer fallet med stort intresse.

– Det här är en av de mest spännande juridiska frågorna som jag har varit med om. Tänk om han kommer hit, förhörs, blir frigiven och förundersökningen nedlagd. Då blir det ju ett ramaskri och en väldig anspänning, säger Alhem.

Han påpekar att åklagarmyndigheten i Sverige först bekräftade till världens medier att Assange var anhållen på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt, en av grunderna till att fallet uppmärksammades. Sedan kom beslutet från en ny åklagare om att det inte fanns skäl att inleda förundersökning och så småningom häktningsbeskedet.

– Enligt världsmedias uppfattning så är det ju en väldig röra när det gäller de juridiska bedömningarna i Sverige. Om han efter många om och men överlämnas utan att brott kan styrkas så blir det en enormt svårhanterlig situation.

Fallet i Supreme court gäller den europeiska arresteringsordern som använts av Sverige för att få Julian Assange utlämnad. Systemet infördes så sent som 2004 och har lett till varierande resultat.

Den Londonbaserade organisationen Fair Trials International konstaterar exempelvis att Polen använt sig av arresteringsordern i långt högre utsträckning än andra länder och att den i bland används för mycket lindriga brott. Men när det gäller tillämpningen i fallet Assange har organisationen inget att invända, inte heller mot det faktum att olika länder använder olika principer i sina rättsystem.

– Däremot kommer mycket uppmärksamhet att riktas mot Sveriges avsaknad av ett borgenssystem om Assange utlämnas, säger Catherine Heard, policychef på Fair Trial International.

Enligt henne tillämpar Sverige allt för strikta inskränkningar genom att misstänkta ofta frihetsberövas innan åtal och beläggs med restriktioner.

– Jag är övertygad om att Assange skulle kämpa emot det så mycket som möjligt, säger hon.

Sven-Erik Alhem konstaterar å sin sida att ett långt och utdraget förfarande är till stor nackdel för alla inblandade, inte minst de målsägande som i likhet med Assange fått vänta länge på att få sin sak prövad. Samtidigt konstaterar han att ansvaret i det här fallet delvis vilar på England, och han utesluter inte att Assange förlängt processen för att skapa publicitet.

– Men redan den långa tidsutdräkten har medfört en slags underkännande av effekterna av den europeiska arresteringsordern som ju kom till för att förenkla utlämningsprocesserna, säger Sven-Erik Alhem.

Samtidigt tycker han att svenskarna ska vara lyhörda inför eventuell kritik mot det svenska rättsväsendet.

– Som system betraktat råder det inget tvivel om att det råder självständighet mellan åklagare och domstol när det gäller häktningsyrkanden. Den ordning som Sverige ansett vara lämplig är att åklagaren är den som håller i yxan. Men man ska då veta att det är en absolut förutsättning att domstol har prövat frågan om misstankegrad. Det krävs att någon är häktad på sannolika skäl misstänkt för brottet för att överlämnandet ska kunna initieras och därför är det en sanning med modifikation att säga att åklagaren ensam bestämmer. Men man ska alltid vara ödmjuk inför synpunkter som kommer på ett rättsligt förfarande.