TRIPOLI Från en bro på väg in i centrala Tripoli syns en stor gråsvart utbränd bankbyggnad. Den ligger i Bab al-Azizia, en del av Tripoli där Gaddafiregimens mer välbärgade företrädare bor. I går var den fortfarande en av Tripolis krigszoner som ännu inte är under rebellernas kontroll.

Rykten och information surrar om vartannat i det revolutionära kaoset. Enligt ett rykte i går ska flera civila ha tagits som gisslan i lyxhotellet Rexos i det kvarter där regimens företrädare bor. Som mycket annat var det svårt att få bekräftat i en stad där vägkontrollerna ligger tätt.

När vår bil, med journalister i hjälm och skyddsvästar, saktar in vid en av de elva vägspärrarna mellan Zwaia och Tripoli lossar vakten säkringen på sitt vapen. Alla är nervösa. Många ler spänt och gör några pliktskyldiga V med fingrarna, men få skrattar.

De mest bastanta vägspärrarna är de som Gaddafiregimen själv monterat upp med tre meter höga betongblock, som verkar vara hämtade från hamnen. För några dagar sedan spärrade de helt av vägen. Nu åker vi slalom mellan dem.

Abdullah Dkhil är en av 15 personer i sitt Tripolikvarter som har upprättat egna spärrar med 30 centimeter höga block.

– Vi är rädda för de Gaddafianhängare som åker runt och skjuter urskillningslöst. De kommer ut på kvällen. Vi hoppas att de här avspärrningarna ska hindra dem, säger han.

Innan vi stiger upp i vårt fordon springer någon fram och säger att vi måste ändra färdväg. En prickskytt har upptäckts lite längre fram, heter det.

– Fort! Hoppa in i bilen och kör. Ditåt!, säger en ung man.

Situationen liknar mycket den som rådde timmarna efter diktatorn Ben Alis fall i Tunisien den 14 januari. Då var det regimens sista dödsryckningar.

En kilometer längre bort kommer vi fram till det mytomspunna Gröna torget – eller Martyrtorget som rebellerna har återdöpt det till. Här håller de mest exalterade rebellerna till, en handfull unga män som skjuter i luften och visar V-tecken. På marken ligger drivor av använd ammunition. Några få civila har vågat sig ut för att titta eller bara råkar ha vägarna förbi. Det är fallet med tre kvinnor i hijab. De har handlat och berättar att det mesta nu går att hitta i huvudstaden.

– Utom metangas till spisen, berättar en av dem.

Framför allt letar kvinnorna efter ett nytt boende. Fram till för två dagar sedan bodde de mittemot Gaddafis säte i Bou Slim, på den andra sidan rondellen, berättar de.

– Vi kunde inte bo kvar. Gaddafis prickskyttar låg på taken och sköt, säger den äldre kvinnan som inte hade lust att vara mänsklig sköld åt regimen.

Än mindre lust att bli ett av de kvinnliga offer som det ryktas om. Deras män är ute och krigar, under tiden som kvinnorna stannar hemma och tar hand om hemmet och maten, förklarar de.

– Sedan kommer männen hem på kvällen, säger hon.

Hettan ligger tung över Tripoli, när fastemånaden nu går in i sin sista vecka. Många byggnader i staden vittnar om strider med tunga vapen. På andra håll är det fasadporträtt av Gaddafi som har fått vara måltavla.

I ett av de kvarter som är känt för att inhysa regimens tjänstemän har en byggnad blivit helt urblåst i vad som kanske var en flygattack. Området inhyser också en karusell och lekpark för barn.

Mohammed Béchir Ajili har kommit från grannstaden, Zawiya, med sin sexårige son, Souheib. Nu tittar de ut över de bilvraken och bråten på Gröna torget.

– Min fru fick stanna hemma. Tripoli är fortfarande för farligt, säger småbarnspappan och lägger till:

– Men jag är säker på att om ett par dagar kommer allt att vara i sin ordning igen. Bara de får tag på Gaddafi. Det här är en historisk tid, säger han.

Det är därför han har tagit med sonen.

Bland de ivrigaste ut på torget är Adel Ahmud. Nu händer det som han hoppades på och planerade för redan 2007, säger han. Då försökte han arrangera regimfientliga demonstrationer.

– Jag blev fängslad innan planerna ens hade hunnit bli verklighet, säger han.

Initiativet kostade honom två år i Gaddafis fängelser, berättar Adel Ahmud. Han viftar bort vår fråga om åren i fängelset.

– Nu är allt det där förbi. I dag är jag bara lycklig, säger han genom knattret från automatgevären som några unga soldater avfyrar.

Bland kämparna på torget finns det flera som har rest flera timmar från Zintan i söder för att hjälpa sina vapenbröder med att en gång för alla fälla diktatorn. Vägen upp mot staden var trafikerad av åtskilliga bilar med soldater från de södra regionerna. Andra passade på att lifta från någon av de tiotals vägspärrarna som rebellerna håller på väg mot huvudstaden.

I hoppet att det ska bli Gaddafis sista återvändsgränd.