Nordkoreanerna gråter över Kim Jong-Il; diktatorn som enligt myten har skrivit sex operor, hade en IQ på 160, slagit tio hole in one på sin första och enda golfrunda, och vid vars födsel vid foten av ett heligt berg en ny stjärna tändes.

Piskan är gigantisk, och utgör en stor del av förklaringen till Kim-klanens bibehålllna makt.

Linus Hagström

Och om Kim Jong-Il framställs som en superhjälte är det ingenting mot hans pappa Kim Il-Sung, som hyllas som den som befriade folket från forna kolonialmakten Japan under andra världskriget. Ironiskt nog är bruket att se ledarna som halvgudar ett arv efter de hatade forna ockupanterna.

– Den traditionen kommer från Japan, där kejsaren fram till andra världskrigets slut sågs som en slags gud, säger Linus Hagström, docent i statsvetenskap på Utrikespolitiska institutet.

Men berättelserna som framställer Kim Jong-Il som en superbegåvning är inte de viktigaste. Det fundamentala för regimen är snarare att ge befolkningen en bild av att ledarna alltid har, och kommer att fortsätta, skydda landet från reella hot från fienderna Sydkorea, Japan och USA och att Nordkorea är ett bättre land än Sydkorea som lierat sig med USA. För den som tror på det blir det en logisk konsekvens att stödja Kim-klanen.

I vilken mån nordkoreanerna tror på världsbilden som kommer från regimen är svårt att säga. Kritikerna blir fler och fler i takt med att tillgången till omvärlden ökar, via nätet, mobiltelefoner och satellit-tv. Men Linus Hagström menar att till och med bland avhoppare köper vissa fortfarande en del av mytologin, men tar annat med en nypa salt.

Trots de ökande impulserna från omvärlden finns ingen känd organiserad motståndsrörelse i det slutna landet, vilket till stor del beror på att konsekvenserna för den som inte skriver under på ledningens världsbild är fruktansvärda.

– Piskan är gigantisk, och utgör en stor del av förklaringen till Kim-klanens bibehålllna makt. Repressalierna och sanktionerna mot oliktänkande är mycket brutala. Därför är det svårt att säga hur många som är kritiska, för nästan ingen vågar ge uttryck för det eller organisera sig.

Nu cirkulerar bilder på gråtande nordkoreaner som sörjer Kim Jong-Il. Är det äkta tårar?

– Det är påbjudet att gråta. Om man inte gör det riktas repressalier mot en. Men en journalist som intervjuade nordkoreaner när Kim Il-Sung gick bort 1994 har skrivit om hur de berättat att när man gråtit tilsammans i en stor grupp i en tid vet man inte längre vad som är äkta sorgkänslor och vad som är tvång.