Parlamentarikerna, som bor spridda över världen men främst i Indien och Nepal, samlades under gårdagen i en symbolisk hungerstrejk för att ge stöd och skapa opinion för hemlandet.

”Indien, rädda Tibet!”, står det på en av skyltarna och hur Indien ska, eller inte ska, agera vad gäller Tibet är en het fråga efter den senaste tidens våldsamma oroligheter.

Från exiltibetanskt håll uppges nära hundra tibetaner ha dödats den senaste veckan och flera parlamentariker gråter över läget i Tibet.

Manifestationen i New Delhi går lugnt till. På podiet sitter Gyari Bhutuk med mörka solglasögon. Till vardags arbetar han som affärskonsult i it-staden Bangalore i södra Indien. Åsikten att Indien inte gör något, tycker han inte stämmer.

– Indien tillåter hans helighet Dalai Lama och exilregeringen att bo här. Det tycker inte jag är eftergivet, men det är klart att Indien kan göra mer, säger han.

Parlamentarikern Youdon Aukatung säger att indiska partier med tuff attityd i Tibetfrågan alltid tonar ner den när de kommer i regeringsställning.

– Jag förstår inte varför Indien måste vara så försiktigt. Snart är Indien lika mäktigt som Kina.

Hennes föräldrar flydde från Tibet i början av 1960-talet och själv har 37-åriga Youdon Aukatung, liksom många andra i exilparlamentet, aldrig besökt Tibet.

– Jag har sökt visum tre gånger och fått avslag varje gång.

Sedan mitten på 1950-talet har indiska regeringar erkänt Tibet som en del av Kina, men tillåter Dalai lama att bo i Dharamsala i norra Indien med sin exilregering och tiotusentals tibetanska flyktingar. Idag beräknas uppemot 150000 tibetaner bo i Indien.

Exilregeringen är inte erkänd av någon stat. Dalai lama är statschef, men regeringens verksamhet leds av premiärminister Kalon Tripa och sju andra ministrar.

Exilparlamentet grundades 1960. De 43 medlemmarna – sju av dem är munkar och tio kvinnor – väljs demokratiskt vart femte år och träffas två gånger per år i Dharamsala.

Den indiska regeringen har hållningen att tibetanerna är gäster och att gäster förväntas hålla sig lugna. När exiltibetaner förra veckan påbörjade en marsch mot Tibet, ingrep indisk polis och grep ett hundratal deltagare. Kinas premiärminister har tackat för ingripandet med tillägget att Tibet är en mycket känslig fråga för relationerna mellan Indien och Kina.

Ett tack från Kina har dock inte gett regeringen stående ovationer på hemmaplan. Och att Indiens utrikesminister bara sagt sig vara vara ”orolig över situationen i Lhasa” är en alldeles för mesig attityd, enligt flera indiska oppositionspartier.

Gårdagens manifestation besöktes av representanter från ett tiotal indiska politiska grupper, som höll brinnande tal om att Indien måste sätta tryck på Kina och FN.

Tibet är inte det enda området där relationerna mellan de båda jättenationerna är spända. 1962 utkämpades ett gränskrig i nordöstra Indien, och länderna är fortfarande oense om hur gränsen ska dras.

Indien har inte sett med blida ögon på Kinas militära samarbete med Pakistan och i Kina är man inte förtjust över starkare band mellan Indien och USA.

I takt med att de båda ländernas ekonomiska styrka har ökat, har dock handeln mellan dem tagit fart. Kina är numera Indiens största handelspartner. Rädslan att förlora exportinkomster är enligt politiska analytiker en huvudförklaring till att Indiens regering håller fast vid att Tibet är ett internt kinesiskt problem.