Strax före sommaren betalade Italien tillbaka 381 miljoner euro till EU:s gemensamma kassa i Bryssel. Det var pengar man fått för att sponsra en ny motorväg mellan Salerno söder om Neapel och Reggio Calabria längst ut på den italienska stöveln.
Men en internundersökning avslöjade att bygget var genomruttet: miljonerna hade gått till mutor, falska kontrakt och fakturerade vägjobb som aldrig ägt rum. Området i Italien är kanske mest känd för att den ökända maffian ’Ndranghetan har sin bas där.
Regionalstöden har på senare år seglat förbi jordbruksstöden vad gäller svinn med EU-pengar. Stöden betalas ut till alltifrån brobyggen och språkresor till spjutspetsforskning och glesbygdskultur.
Men kontrollen av hur pengarna används är minimal: genom åren har EU-pengar gått till bland annat italienska maffian, belgiska småstadstjänstemän som spenderat fondpengarna på middagar och jaktresor, rumänska lyxbröllop och ett holländskt tågbolags påhittade utbildningsprogram för sin personal.
EU-stöd betalas också ut till rent trams som exempelvis svenska organisationen ”Framgångsrikt Feminint Företagande” som bland annat lär ut att man ska ”lita till sitt hjärta” och ”värdesätta inre värderingar”.
Att utbetalningarna av snabba cash från Bryssel är en obevakad godisskål för entreprenörer i både trams och brott att nalla ur behöver man inte vara atomfysiker för att förstå.
EU-parlamentet har nyligen startat ett utskott med det underfundiga namnet ”CRIM” (Organised crime, corruption and money laundering) som ska skapa sig en överblick över hur brottssyndikat skaffar sig tillgång till skattepengar genom att infiltrera sig i offentlig administration, erbjuda mutor eller idka hot och trakasserier mot tjänstemän. De kriminella gruppernas del av ekonomin och EU:s finansiella systemen, som vilka banker de sätter in sina pengar på, ska man också undersöka.
Målet med utskottet, som under ett år ska utfråga experter på bland annat brottsbekämpning, narkotika- och människohandel och cyberbrott, är att ta fram en EU-strategi mot organiserad brottslighet. Ett första steg kanske vore att se över regionalstöden.










