EU:s domstol i Luxemburg har slagit fast att EU-kommissionen överskridit sina befogenheter när man försökte påtvinga medlemsländer hårdare krav på utsläppsminskningar än vad de själva vill.
Det sker samtidigt som EU-ordförande Fredrik Reinfeldt vid G20-toppmötet i Pittsburgh försöker vinna uppslutning bakom de högt uppsatta klimatmålen. Utslaget i Luxemburg skapar fundamental osäkerhet om EU:s förmåga att nå dessa mål till 2020 och EU:s globala ledarroll riskerar att gå förlorad.
Klimatpolitikens huvudmål är att minska utsläppen av växthusgaser, i synnerhet koldioxid. Det avgörande instrumentet är ett system för handel med utsläppsrätter, kallat ETS (Emission Trading Scheme).
Det bygger för närvarande på att varje EU-land får en kvot för tillåtna utsläpp, som fördelas nationellt till tunga energiintensiva industrier. Som grund för beräkningen skall ligga historiskt kända data och systemet övervakas av EU-kommissionen.
När länderna i Öst- och Central-europa blev medlemmar i EU efter 2004 inleddes en politisk strid om hur de historiska grunderna för deras utsläpp skulle beräknas. Resultatet blev att EU-kommissionen underkände deras beräkningar och försökte påtvinga dem hårdare krav på utsläppsminskningar.
Det ledde till en tvist med bland annat Polen, som i huvudsak bygger sin energiförsörjning på fossila bränslen.
I onsdags underkände EU:s domstol i Luxemburg EU-kommissionens beslut gentemot Polen och Estland.
Tidigare har Slovakien fått rätt och nu väntar Tjeckien, Ungern, Bulgarien, Lettland, Litauen och Rumänen på samma sak. Sammanlagt skulle de Öst- och Centraleuropeiska länderna enligt EU-kommissionens beslut svara för drygt 20 procent av de minskade utsläppen under den nuvarande perioden (2008–2012).
Domstolen slår fast att EU-kommissionen överskridit sina befogenheter och att det är medlemsländernas rättighet att lägga fast utsläppsrätterna.
Utslaget kan få återverkningar även i gamla EU-länder, som är missnöjda med kvoterna. Silvio Berlusconis Italien har exempelvis sedan länge ifrågasatt dem.
Om de enskilda medlemsländerna får bestämma själva kan kvoterna för utsläppen förväntas bli generösare och då riskerar hela tanken med systemet att spricka. Om nu plötsligt ett stort antal EU-länder börjar ge sig själva rätten till generösare utsläpp blir det väsentligt svårare att nå det uppsatta målet med minskade utsläpp på 20 procent till 2020 (räknat från 1990 års nivå).
Därmed hamnar trovärdigheten i de internationella utfästelser som EU gör inför förhandlingarna i Köpenhamn i farozonen.
Detta oväntade problem inträffar samtidigt som EU-länderna de närmaste veckorna måste enas om hur EU:s bidrag till klimat-omställningen skall finansieras (och fördelas). Sådana budgetförhandlingar brukar redan i sig bli utomordentligt uppslitande.
Om de nu dessutom skulle kombineras med en omförhandling av utsläppsnivåerna så väntar några mycket bråda dagar för EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt.
Förmodligen borde han omedelbart planera in ett besök i Warszawa eftersom nyckeln till lösningar i båda frågorna kan ligga i Polen.
