STRASBOURG, SvD
Det nya EU blir större och ambitiösare men inte billigare. Det är utgångspunkten för det förslag till budgetram som Romano Prodi, EU-kommissionens ordförande, presenterade för EU-parlamentet i går eftermiddag. För att göra förslaget mer tilltalande försöker kommissionen den här gången presentera budgetens prioriteringar som uttryck för en övergripande, genomtänkt politisk strategi.

I realiteten har den ofta bara använts som en bricka i den storpolitiska kohandeln. Nu förpackas budgetposterna på ett nytt sätt och nya ambitioner lyfts fram (som gemensam utrikespolitik och inre säkerhet). Men även denna budget handlar mer om siffror än om vackra fraser.

EU-kommissionen har efter hårda interna motsättningar enats om att föreslå en ram som ökar EU:s utgifter från 114 miljarder
euro om året (2007) till 143 miljarder euro (2013).
Kommissionen vill därmed sätta ett tak för EU:s utgifter till motsvarande 1,24 procent av medlemsländernas samlade bruttonationalinkomst (BNI). En grupp av ledamöterna - med Romano Prodi i spetsen - som ville sätta taket betydligt högre fick pruta på sina expansiva ambitioner.

Men även den segrande mer modesta linjen möter hård kritik från de medlemsregeringar som svarar för de tyngsta budgetbidragen. De sex nettobetalarna Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Österrike och Sverige förklarade redan i december att taket för EU:s utgifter borde ligga vid 1 procent av BNI.
För Sveriges del innebär 1 procentsnivån att EU-avgiften 2013 stiger med 5 miljarder kronor från dagens 24 miljarder. Med det föreslagna taket på 1,24 procent skulle den öka med 12 miljarder till 36 miljarder.

För EU:s största bidragsgivare Tyskland handlar skillnaderna mellan de båda nivåerna om sammanlagt knappt 500 miljarder kronor under hela sjuårsperioden.
Finansminister Hans Eichel som av EU-kommissionen uppmanas visa sparsamhet - under hot om sanktioner - betraktar den föreslagna expansionen av EU:s budgetram som rent hyckleri.
- Kommissionen predikar vatten men dricker själv vin, säger Hans Eichel.
De sex nettobetalarna i 1 procentsfronten är överens om utgiftstaket men splittrade i två centrala budgetfrågor. Den ena gäller utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken, som på initiativ av Frankrike hösten 2002 låstes fram till 2013. Därmed fixerade man den allra tyngsta budgetposten (48 procent) för hela nästa period. Den uppgörelsen vill bland andra Sverige riva upp, vilket Frankrike inte vill höra talas om.

Den andra gäller Storbritanniens speciella budgetrabatt på omkring 40 miljarder kronor om året, som är starkt ifrågasatt, bland annat av Sverige. Den kan ingen brittisk regering förväntas ge upp i första taget.
Under de här förutsättningarna blir nyckelfrågan regionalstödet, den näst största utgiftsposten (32 procent). Med de nya medlemsländerna i Öst- och Centraleuropa kommer 116 miljoner EU-medborgare att leva i regioner där den genomsnittliga inkomsten ligger under den definierade gränsen 75 procent av EU-genomsnittet. I dagens EU lever 68 miljoner i sådana områden. Men i och med att de nya medlemsländerna är fattigare än de gamla så sjunker ju genomsnittet i hela EU, vilket väcker frågan om man ska avveckla motsvarande stöd till de nuvarande medlemsländerna.

Denna så kallade statistiska effekt av EU:s utvidgning innebär ju inte att det gamla EU blir rikare bara för att de nya är fattigare. Den statistiska effekten drabbar framför allt Spanien, som riskerar att gå miste om ungefär en tredjedel av det regionalstöd som i dag går dit.
EU-kommissionens utspel på tisdagen följs i juni upp med ett förslag till juridiskt bindande text som därefter blir föremål för förhandlingar mellan EU:s medlemsregeringar. Förhandlingarna förväntas kunna avslutas först under 2006, då Österrike och Finland innehar ordförandeskapet. I enlighet med
Nice-fördraget måste detta beslut fattas med enhällighet. Det betyder att var och en av de 25 regeringarna har vetorätt när beslutet så småningom skall tas.