Kanske kan det till och med ske under kvällens arbetsmiddag med stats- och regeringscheferna. I den kretsen vill nog de allra flesta få de genomtröskade teknikaliteterna ur världen så fort som möjligt. Efter flera års konstitutionella vedermödor måste EU koncentrera krafterna på andra problem. Sådan är den allmänna stämningen.

De utestående olösta detaljerna förefaller hanterliga men ännu en gång svarar tvillingarna Kaczynski för den största osäkerheten. Inför söndagens allmänna val i Polen sviktar stödet för deras parti och frågan är om det lockar fram något överraskande utspel i Lissabon för att försöka stärka regeringens ställning.

Polen har redan – liksom Storbritannien – fått igenom kravet på en särordning i förhållande till stadgan om grundläggande fri- och rättigheter. Samtidigt tycks Polen backat från ett huvudkrav som gäller möjligheterna att fördröja beslut i EU:s ministerråd. Polen har tidigare önskat att i fördraget få inskrivet det så kallade Ioannina-protokollet från 1994, som egentligen bara har karaktären av ett ”gentlemen’s agreement”. Det gamla kravet kommer kanske tillbaka ikväll.

Till de övriga utestående problemen hör saker som Österrikes krav på att få kvotera utländska studenters högskoleplatser och Bulgariens krav på att en egen kyrillisk stavning av ”euro”, den gemensamma valutan. En något överraskande schism har uppstått kring EU-parlamentets förslag till den framtida fördelningen av de 750 platserna. Italien ställer krav på strikt likabehandling med Frankrike och Storbritannien, vilket skulle uppnås om Frankrike avstår från en plats till förmån för Italien. Men det vägrar Frankrike. Italien försöker nu skjuta upp frågan, men den måste vara löst när fördragstexten ska undertecknas i december.

Från början fanns farhågor om att Storbritanniens nye premiärminister Gordon Brown skulle ställa till problem när han idag för första gången tar plats bland stats- och regeringscheferna. Men i förhandlingarna om det nya fördraget har han redan fått sina önskemål tillgodosedda, med brittisk särordning (”opt-out”) i förhållande till det rättsliga och polisiära samarbetet och i förhållande till rättighetsstadgan.

Därmed borde Gordon Brown kunna känna sig nöjd här i Lissabon. Hans problem ligger på hemmaplan och handlar om han har kraft och mod att stå emot de högljudda kraven på att hålla en folkomröstning om fördraget. I portugisiska media talar man redan om förslaget som ”Lissabon-fördraget”, men för att det ska träda i kraft fordras att den överenskommelse som uppnås här också godkänns (ratificeras) i alla de 27 EU-länderna.

Den processen inleds nästa år och ska enligt planerna vara avslutad i början av 2009.