Israel har länge önskat att få närmare relationer med EU inom ramen för unionens grannskapsavtal, European Neighbourhood Policy (ENP). EU:s svar väntas på måndagens utrikesministermöte med ett beslut om att uppgradera unionens relationer med Israel.
På arabiskt håll visar man sin bestörtning över att det sker i ett känsligt läge, när framstegen i fredsprocessen lyser med sin frånvaro, när det råder humanitär kris i det isolerade Gaza och när bosättningarna byggs ut på den ockuperade Västbanken.
Egypten och Jordanien, som också ingår i EU:s grannskapspolitik, betraktar en uppgradering med Israel som ett partiskt ställningstagande. Ramallahregeringens premiärminister Salam Fayyad har bett EU:s regeringschefer att avstå, varvid Israel svarat med att frysa palestinska moms- och tullpengar.
Bland EU:s 27 medlemsländer finns tre linjer – med Sverige i mittfåran.
– Sverige tycker att det är lättare att uppgradera om vi ser framsteg i fredsprocessen, säger Torkel Stiernlöf, tillförordnad chef för UD:s Mellanösternenhet.
Några EU-länder vill inte se någon koppling alls till fredsprocessen och ”israelerna tycker inte heller att det har med saken att göra”, enligt Stiernlöf. En EU-falang på motsatta sidan vill ha en tydlig koppling mellan framgångar i fredsprocessen och fördjupade relationer.
– EU måste bestämma sig för vad man tycker är lämpligt att göra, så att man utan att darra på rösten kan förklara varför man gör så i förhållande till ett land men inte till ett annat. Vi kan peka på att palestinierna bör ha samma möjlighet, men då börjar en del länder skruva på sig, säger Torkel Stiernlöf på UD.
Nu har inte palestiniernas president Mahmoud Abbas vänt sig till EU med en sådan önskan, men skulle han göra det ”kan det bli en ännu mer besvärlig diskussion”, enligt Stiernlöf.
En uppgradering innebär att Israel bjuds in till fler EU-möten och att samarbetet fördjupas inom många områden, som kultur, politik, handel och teknik.
En uppgradering kan varje land inom grannskapspolitiken begära. Marocko står redan långt fram i kön. Men Israel ”går lite grann i bräschen”, enligt Stiernlöf.
En delegation från socialistgruppen i EU-parlamentet, som just har besökt det belägrade Gaza, tycker att tidpunkten är fel vald. Det anser även Kent Härstedt (s) i riksdagens utrikesutskott, där frågan diskuterades igår.
– Det är inte politiskt lämpligt att uppgradera då vi ser en kraftig underminering av Annapolisprocessen. Man måste vara väldigt tydlig med att en uppgradering kopplas till framgångar i fredsprocessen.
Kent Härstedt ställer sig i stort bakom den svenska regeringen, med tillägget att utrikesminister Bildt måste driva kopplingen till framgångar i fredsprocessen ”hårt och tufft”.
Viola Furubjelke, chef för Palmecentret, uttrycker skarpare kritik:
– Redan under diskussionerna om en uppgradering borde EU ha reagerat mot att Israel brutit mot det existerande grannskapsavtalet. Det är en svaghet hos EU att man inte följer upp sina egna avtal. Israel behöver vänner som på ett ärligt sätt talar klarspråk, säger Furubjelke, som under onsdagen stod värd för Palmecentrets dialogmöte om fred i Mellanöstern.
En av deltagarna var Israels förre talman Avraham Burg. Den frispråkige Burg, som också varit ordförande för Jewish Agency, kritiserade Israels frysning av den palestinska myndighetens pengar efter Salam Fayyads brev till EU:s regeringschefer.
Burg, som dock har marginaliserats i israelisk politik, tycker att EU måste se till sina egna intressen snarare än att ”följa efter USA”.
– Det vore bra om europeiska värderingar kunde spridas till regionen. Vi behöver ett aktivt EU som kliver in.
EU uppgraderar Israelrelationer
EU:s utrikesministrar väntas på måndag uppgradera sina relationer med Israel, vilket innebär tätare kontakter på många områden. Den svenska regeringen vill att beslutet kopplas till framsteg i fredsprocessen, men det är inte alla EU-länders linje.
EU:s grannskaps avtal
EU:s grannskapsavtal riktar sig mot unionens grannländer: Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Moldavien, Marocko, ockuperat palestinskt område, Syrien, Tunisien, Ukraina och Vitryssland.
Mot Ryssland har EU i stället utvecklat ett ”strategiskt partnerskap”.








