Skandalen har inte bara väckt krav på de avslöjades skalper, men också satt ljuset på parlamentarikers extraknäck och samröre med lobbyister. Den visar också hur svagt EU:s interna system för att spåra maktmissbruk och korruption fortfarande är, mer än ett decennium efter att en hel uppsättning EU-kommissionärer tvingades avgå på grund av utbrett fiffel och nepotism.

Brittiska Sunday Times reportrar låtsades komma på uppdrag av bankvärlden, och bad EU-parlamentarikerna om ett möte för att prata om lagar som just nu diskuteras i EU-institutionerna, och som kan innebära mindre rörelsefrihet för finansinstitut. 14 ledamöter tackade ja. Med dold kamera fångade britterna sedan hur en handfull av ledamöterna diskuterar metoder och arvoden för att lägga ändringsförslag som passar bankvärlden.

De tre första – rumänen Adrian Severin, slovenen Zoran Thaler, och österrikaren Ernst Strasser – förnekar alla att de gjort något fel. Men både Thaler och Strasser har avgått för att, som de säger, bemöta anklagelserna på heltid.

Rumänen Severin har vägrat att gå, även om han förvisats till en skamvrå i parlamentet, hans dator har beslagtagits och burop utlöstes i plenisalen som var så höga att de kanske bara slås av de som för några år sedan hördes då Italiens premiärminister Silvio Berlusconi sade att en tysk politiker vore perfekt som koncentrationslägervakt i en film om nazisterna. Som EU-parlamentariker åtnjuter Severin åtalsimmunitet.

I veckan som gick kablades nya ljudupptagningar och bilder ut på den spanske ledamoten Zalba Bidegain i till synes komprometterande samtal med reportrarna. Även han har valt att sitta kvar.

Österrikiskan Hella Ranner avgick så till slut i tisdags efter att tidningen Kurier skrivit att hon försökt betala av skulder i sitt företag med pengar ur EU-parlamentets kontorsbudget.

EU-parlamentet ska nu se över ledamöters extraknäck, som till exempel konsult- och styrelseuppdrag som kan krocka med politikeruppdraget, och har utlovat nolltolerans mot mutor.

En av de fuskanklagade parlamentarikerna sitter exempelvis i styrelsen för det vaktbolag som hyrs in av parlamentet, och som, ironiskt nog, nu vaktar hans kontor mot internutredare.

När EU:s bedrägeribyrå Olafs agenter ville leta efter bevis i parlamentarikernas kontor avvisades de bryskt. Parlamentet sade att Olaf bara får ingripa när korruptionen påverkar EU:s finansiella intressen, som när det fuskas med EU-bidrag. Annars är det bara nationella polismyndigheter, som den belgiska i detta fall, som har lov att gå in politikernas kontor och datorer. Olaf säger att byrån har explicit mandat att gräva i interna bedrägerier och maktmissbruk.

Efter någon vecka backade parlamentets talman Jerzy Buzek och sade att Olaf kan starta en utredning, men vägrade fortfarande att släppa in Olaf på de nu förseglade och välbevakade kontoren.