EU har fram tills nu endast haft observatörsstatus i FN, och EU-tjänstemännen har blivit tvungna att sitta ute på kanten i salen, jämte representanter från exempelvis Röda Korset, Vatikanen och Arabförbundet.

Men efter en omröstning i generalförsamlingen i veckan blir EU nu ett slags superobservatör med inte bara en egen stol mitt i rummet för utrikeschefen, utan också nästan samma rättigheter som en suverän stat.

Bland dessa finns rätten att föreslå FN-resolutioner, lägga ändringsförslag och ge genmäle på andras inlägg – en rätt som delas ut mycket sparsamt för att undvika långa, upprörda meningsutbyten mellan hela 192 länders diplomater.

Zimbabwe och Syrien lade ner sina röster, alla andra var för att ge EU en superpost.

I oktober förra året röstades förslaget däremot ner. Motståndarna ifrågasatte varför EU ska få särskilda rättigheter när inte exempelvis Afrikanska unionen får det. Andra tyckte att EU, som slängt ut förslaget bland diplomaterna först kvällen innan de skulle rösta, var förmätet.

Inför omröstning nummer två denna vecka hade EU:s utrikeschef, som satsar stort på att bli den gemensamma och tydliga röst som EU beskyllts för att sakna, förhandlat fram att även andra landgrupperingar kan ansöka om att bli superobservatörer.

Skeptiker menar att exempelvis Frankrike och Storbritannien aldrig tänker ge upp talartid eller uppdrag i FN till Ashton.