Från vänster: Spaniens president Jose Luis Rodriguez Zapatero, Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan, Indiens premiärminister Manmohan Singh, Kanadas premiärminister Stephen Harper och Kevin Rudd, premiärminister i Australien, radar upp sig för ett gruppfoto på toppmötet.
Foto: Gerald Herbert/AP
WASHINGTON - Ett möte löser inte världens problem, sa värden, USA:s president George W Bush, när representanter för 19 länder och EU skildes åt efter några timmars sammanträden i centrala Washington.
I den långa slutkommunikén listas en rad områden där åtgärder bör ske; från tillväxtstimulans och kapitalpåfyllning i Internationella valutafonden till översyn av kreditratinginstitutens verksamhet och reglering av vissa finansinstrument (credit default swaps) som anses bidra till instabilitet på marknaderna.
Det symboliskt viktiga med mötet var att kretsen vidgats från de rika i-länder som normalt dominerar sådana här internationella ekonomiska sammankomster. Världens två folkrikaste nationer, Indien och Kina, deltog, liksom växande ekonomier som Brasilien och Sydkorea.
Men, samtalen skedde också med vetskapen att USA som dominerat den internationella ekonomiska scenen sedan den s k Bretton Woods-konferensen 1944 inte längre har samma roll – och att Bushs brandtal för marknadsekonomin i torsdags skorrade falskt hos alla som menar att slapp kontroll i USA bildade fröet till bolånekrisen som sedan utvecklats till en världsomspännande lågkonjunktur.
Bush tycks dock haft tungt inflytande över ordvändningarna.
- Vad vi än gör, vilka reformer som än föreslår, så måste vi vägledas av det enkla faktum att det bästa sättet att lösa våra problem och våra befolkningars problem är ekonomisk tillväxt. Och den säkraste vägen till sådan tillväxt är marknadskapitalism, fastslås det.
- Adjö, sa Bush när han försvann ut från en avslutande presskonferens där han understrukit att efterträdaren Barack Obamas rådgivare briefats om mötet och också, med ett leende, påpekade att han ska gå i pension snart.
Bland de mer konkreta åtagandena märktes maningen att stöka undan ett av hindren i de närmast avsomnade frihandelsrundan. I ett uttalande efter mötet framhöll Världsbankens chef Robert Zoellick att han välkomnade detta, liksom att G20-ledarna återigen ställt sig bakom de s k millenniemålen för att minska fattigdomen – men han påpekade att mer medel behövs för att de allra fattigaste länderna inte ska fösas undan helt och att biståndsbudgetarna är en droppe i havet jämförs med de tusentals miljarder dollar som nu avsätts för finansiella räddningsoperationer i i-världen.
Barack Obama höll sig, som bekant, borta från mötet, utan skickade två observatörer, förra utrikesministern Madeleine Albright och förre republikanske kongressmannen Jim Leach.
I USA tilldrar sig diskussionerna om ett inhemskt stimulanspaket mer intresse än G20-samtalen. Det ser inte ut som om något jättepaket kommer att antas under den extrainsatta sessionen som kongressen kallats till imorgon (Obama själv lämnar sin plats i senaten idag), inte heller som om det finns tillräckligt stöd för att avsätta miljarder till biljättarna i Detroit.
- Jag manar alla att nu i alla fall enas om en första avbetalning på en räddningsplan som skapar jobb, lindrar trycket på hushållen och hjälper ekonomin på fötter igen, sa Obama i sitt radiotal igår.
En annan person hov också upp sin stämma. Nämligen Venezuelas omstridde president Hugo Chavez som meddelat att han tänker bjuda in ”de små länderna” till ett alternativt möte i slutet av månaden. Bland tänkbara deltagare nämnde han Bolivia, Nicaragua, Kuba och Honduras.
