Stockholm
Under tiden har motståndaren i den långa interna dragkampen, Barack Obama, börjat förbereda strategin mot republikanen John McCain i själva presidentvalet i november.
– Kampen om nomineringen är slut. Obamas ledning är ointaglig i antal delegater, konstaterade tv-kommentatorn George Stephanopoulos, för övrigt rådgivare till Bill Clinton i valrörelsen 1992, i en vanlig åsikt i går.
Men Hillary Clinton talade redan i kväll om att hon hade schemalagt ett framträdande i West Virginia, som går till val nästa tisdag. Hon har framstått som en mycket starkare kandidat de senaste veckorna, med ett budskap riktat till människor som pressas i den sviktande ekonomin.
Detsamma kan sägas även om Barack Obama som tänkt om på sistone och som gjort mer framträdanden vid köksbord och på kaféer i stället för uppbyggliga tal på massmöten. Obamas övertygande seger i North Carolina och det hyggliga resultatet i den mindre delstaten Indiana visade också att han överlevt kontroverserna kring sin förre pastor och de egna kommentarerna om bittra småstadsbor – och att Hillary Clinton inte kunnat påvisa att hon skulle vara ett starkare kort i november.
Sex primärval återstår: i West Virginia den 13 maj, i Kentucky och Oregon 20 maj samt Puerto Rico den 1 juni och Montana och South Dakota den 3 juni. Totalt finns 217 delegater i potten, utöver 260 av de knappt 800 superdelegaterna som inte bekänt färg ännu. En vanlig bedömning är att den 20 maj blir avgörande, eftersom Obama troligen kan räkna in en majoritet i antalet bundna delegater då.
– Barack Obama behöver bara 36 procent av de kvarstående delegaterna, mot senator Clintons osannolikt höga tal på 68 procent, skrev en av Obamas strateger, David Plouffe, i ett mejl i dag till superdelegaterna.
En framstående partimedlem, George McGovern, som var presidentkandidat 1972, meddelade under onsdagen att han ställer sig bakom Obama. Parallellt pågår spekulationer om vem som ska säga till Hillary Clinton att det är dags att ena partiet.
Vidare fortsatte pratet om ”dröm-valsedeln”, med den ene som presidentkandidat och den andre som vicepresidentkandidat, men i Clintonledningens konferenssamtal under onsdagen morse intygades att man siktar på att få nomineringen och seger i november.
Valanalyserna tydde på att de demokratiska primärvalsväljarna förblir splittrade. Äldre, vita kvinnor och låginkomsttagare röstar på Clinton; medan yngre, svarta och mer välbeställda röstar på Obama. Hätskheten har tilltagit inom respektive läger och många väljare uppger att de inte tänker rösta på den andre kandidaten i november.
– Obamas supportrar ser ut mer och mer som George McGoverns och Michael Dukakis, skrev New York Times-krönikören David Brooks i en bloggkommentar om tidigare demokratiska förlorare som inte nått ut till vita arbetarklassväljare.
Tillsammans täcker Clinton och Obama in ett brett väljarspektrum, särskilt ett valår då den sittande presidenten i andra partiet har rekordlåga opinionssiffror. Superdelegaterna måste beakta Obamas ledning i delegater, delstater och väljare men också om Clinton skulle kunna vinna tillbaka de 90 procent av de svarta väljarna – en verklig kärntrupp i partiet – som röstat på Obama.
