Den brittiska tankesmedjan Demos kom förra året med en ambitiös rapport, baserad på över 170 djupintervjuer, om Kinas vetenskapliga framtid.

– Frågan om Kina kommer att bli en ny supermakt inom forskning och utveckling är mycket svår att besvara. Å ena sidan satsar de i enorm skala på att få fram forskare i världsklass men å andra sidan har de stora problem med att få studenterna att tänka kreativt och komma med nya idéer. Men sammantaget tror jag ändå att Kina på 10 till 15 års sikt kan spela i samma vetenskapliga division som USA, Europa och Japan, säger James Wilsdon, doktor i hållbar teknologi och chefsanalytiker på Demos.

Att förstå vad som händer i Kina är svårt. Statistiken ger i regel väldigt storskaliga svar som samtidigt ofta är vinklade eller till och med direkt felaktiga. Idag är Kinas massivt växande ekonomi beroende av billig arbetskraft och låga miljökrav i stora fabriker med tekniskt enkel tillverkning. Det uttalade målet från landets politiska ledning är att vända denna utveckling och att vetenskapsrelaterad verksamhet inom en snar framtid ska stå för hela 60‑procent av tillväxten. I linje med detta har de statliga satsningarna på forskning ökat med 20 procent per år de senaste sju åren. De publicerade vetenskapliga artiklarna har fyrdubblats på 15 år och 2005 ansökte kinesiska forskare om 130000 nya patent. Baksidan är att artiklarna citeras dåligt och att 99 procent av de inhemska företagen aldrig ens har sökt ensamrätt till en uppfinning. Vetenskapssatsningen har dessutom gjorts på relativt begränsad elitforskning i hopp om att nå snabba resultat. Kinas grundutbildning har tills helt nyligen fått minimala ekonomiska tillskott. Först förra året befriades barnen i fattiga familjer i‑inlandet från ibland omöjligt höga skolavgifter.

Den som besökt en kinesisk skola vet också att inlärning utantill under sträng disciplin är en vanlig modell. Vetenskap handlar inte bara om ekonomiska resurser utan också om personlig kreativitet och fritt tänkande. Något som sällan uppmuntras i Kina. Innovation kopplas istället ofta ihop med fiffiga sätt att kopiera andras idéer. Hur påverkar det Kinas vetenskapliga förutsättningar? James Wilsdon igen.

– Det hierarkiska samhället och viljan att ta snabba genvägar är ett väldigt stort problem. Samtidigt är det en grov missuppfattning att hela Kina har samma förutsättningar. De som ligger i vetenskaplig framkant är den välutbildade elit som lever på Kinas östkust. Shanghai, Shenzhen och Peking har ekonomier och utbildningssystem som ibland är i nivå med Europas. I inlandet däremot är ofta både ekonomi och vetenskap på en nivå jämförbar med Afrika söder om Sahara. Klyftorna fortsätter att växa. Det är svårt att generalisera och utvecklingen går åt många håll samtidigt.

Nannan Lundin är doktor i nationalekonomi från Örebro universitet och har i tre år analyserat förutsättningarna för kinesisk forskning för OECD. En preliminär version publicerades i höstas. Hon menar att siffror säger lite om det verkliga läget. Det hon kunnat se i sina studier är istället en kvalitativ skillnad i vem som leder utvecklingen framåt. Där stelbenta och hierarkiska statliga forskningsinstitut dominerade kinesisk forskning för ett antal år sedan framträder nu kommersiella aktörer och företag. Med internationella mått har omställningen varit extremt snabb.

– Den kommersialisering som skedde i lilla Finland på 30 år har nu skett i enorma Kina på 15. Det kan få stora effekter för forskningen, som har möjlighet att bli mer dynamisk och flexibel. Kina ligger i absolut framkant inom områden som it och nanoteknik men de väldiga utmaningarna på miljöområdet gör att man är ledande inom bland annat forskning om renare kolanvändning och energieffektivisering, säger hon.

Både Demos och OECD lyfter fram de 700000 kineser som mellan 1978 och 2003 utbildat sig utomlands som en viktig del av Kinas vetenskapliga framtid. De framställs kanske inte som en snabblösning för att återge Kina sin forna glans i vetenskapsvärlden men som en potentiellt viktig del i strävan att bli en långsiktigt viktig vetenskaplig nation. Av dessa hade 2003 minst 170000 återvänt till ofta inflytelserika positioner inom universitet och företag. Många har dock kvar en del av sin verksamhet och sitt kontaktnät i utlandet.

Den viktigaste funktionen för återvändarna, de så kallade havssköldpaddorna, är att bidra med öppnare perspektiv och öka möjligheten för nödvändiga samarbeten. En av dem är Bo Liu som efter magisterexamen på KTH 2002 återvände till hemstaden Shanghai och en forskartjänst inom mobilt Internet på Philips. Han är även administratör för KTH:s kinesiska alumniförening.

– I väst finns en helhet och visionärsanda i det vetenskapliga tänkandet som delvis saknas i Kina. Här satsar folk ofta på kortsiktigt lönsamma projekt. Men Kinas strukturer förändras väldigt snabbt och en del högteknologiska företag spelar redan en viktig internationell roll. Om vi ska utvecklas vidare tror jag att vi måste fortsätta hämta influenser utifrån, samarbeta och diskutera.