Förutom den nationella stoltheten som en återförening skulle föra med sig kunde det ”nya” landet bli en regional stormakt: Sydkoreas industri förenad med Nordkoreas rika tillgångar på mineraler – och arbetskraft i ett läge där allt färre sydkoreaner är beredda att ta tunga kroppsarbeten.

Men vem vill egentligen se ett enat Korea? Inte grannlandet och den gamla kolonialmakten Japan. Ett enat Korea skulle utgöra ett ekonomiskt hot mot Japan, som inte har några egna naturtillgångar. Antijapanska stämningar är dessutom utbredda i både Nord- och Sydkorea. Flera japanska akademiker har påpekat att ett enat Korea – och nu ett enat Korea med kärnvapen – vore ett direkt hot mot Japans säkerhetsintressen Även om krig vore uteslutet skulle ett starkt Korea utmana Japan både politiskt och ekonomiskt i regionen.

USA, som har nära 30000 soldater i Sydkorea, är inte heller intresserat av en snar återförening. Med en total avspänning på den koreanska halvön skulle den amerikanska militära närvaron bli överflödig. USA skulle förlora de baser man idag har nära en mycket större och viktigare rival: Kina. Eller, hur skulle Kina reagera om Korea blev ett land och bestämde sig för att behålla de amerikanska baserna? USA skulle då kunna förflytta sin frontlinje upp till den kinesiska gränsen – och det ligger absolut inte i Kinas intresse.

Dessutom finns det på den kinesiska sidan av gränsen drygt två miljoner etniska koreaner. Ett återförenat Korea skulle väcka nationalistiska känslor till liv bland den nationella minoriteten, vilket inte heller ligger i Kinas intresse. Och rasade den nordkoreanska regimen samman skulle Kina, Nordkoreas främste allierade, förlora det inflytande man nu har i Pyongyang.

En annan av Nordkoreas traditionella bundsförvanter – Ryssland – skulle också förlora sitt inflytande i den norra delen av den strategiskt viktiga halvön, även om det inte är lika stort som Kinas. Och Sydkorea? Strax efter Tysklands återförening 1990 sändes en delegation dit för att studera hur det gick till – och hur mycket det hade kostat. Resultatet var skrämmande. Medelinkomsten i Öst var en fjärdedel av den i Väst; skillnaden mellan Nord- och Sydkorea är minst en till tio. Även Sydkorea skulle rasa för att betala den räkningen – vilket japanerna ser som en garanti för att drömmen om det mäktiga, enade Korea inte blir verklighet.

Den bittra sanningen är att inga utom några hårdföra nationalister är intresserade av en koreansk återförening. Status quo, understött av den terrorbalans som nu råder på halvön, ligger åtminstone tills vidare i de flesta aktörers intresse.