På söndag väljer Venezuela president för de kommande sex åren. Favorit är den sittande presidenten Hugo Chávez, som styrt landet sedan 1998. Men för första gången på många år har oppositionen lyckats ena sig kring en gemensam kandidat, 40-årige Henrique Capriles Radonski.

Han har valt en annan strategi än tidigare oppositionskandidater – undviker frontalangrepp på Chávez och talar mer om den politik han själv vill genomföra. Brasiliens avgångne vänsterpresident Luiz Inácio Lula da Silva lyfts fram som en förebild. Han kombinerade framgångsrikt en marknadsvänlig politik med satsningar mot sociala orättvisor. Capriles har också lovat att fortsätta många av Chávez sociala program.

Det har dockinte hindrat Chávez från att fara ut i rasande angrepp på Capriles, som beskrivits som ”nolla”, ”gris”, ”pojke”, ”imperialistlakej”, ”borgare”, ”anti-patriot”, ”fascist”, ”nazist” och ”sionist”. Chávez har bland annat varnat för inbördeskrig om Capriles vinner, samtidigt som han säger att Capriles inte har en chans.

– Nollan är ingenting, han har inga idéer. Vem ska debattera med dig, lillpojken? Lär dig prata först. Du är en politisk analfabet, nollan, vad skulle du diskutera med Chávez?

President Hugo Chávez har fortfarande ett starkt stöd, men entusiasmen för honom tycks ha mattats av. Hans hälsoläge inger osäkerhet även om han säger sig vara helt fri från den cancer som han behandlades för på Kuba tidigare i år. Men ekonomin haltar, inflationen är hög (29 procent 2010), infrastrukturen eftersatt och våldsbrottsligheten har skjutit i höjden de senaste åren.

I årets valmanifest har Chávez satt upp fem mål, varav det sista – att bevara livet på planeten och rädda mänskligheten – har väckt visst löje.

– ”Rädda mänskligheten”? Var är planen för sjukvården? Var är planen för utbildning, för jobben? har Capriles frågat på valmötena.

Rickard Lalander är docent på Latinamerikainstitutet vid Stockholms universitet. Han har följt utvecklingen i Venezuela under lång tid.

– Jag tror att man är orolig i Chávez-lägret. Oppositionen är starkare än på länge, säger han.

Lalander pekar på de många problem som Venezuela brottas med: Korruptionen, våldet, ineffektiva institutioner. Samtidigt har också många framsteg gjorts under Chávez år. Fattigdomen har halverats, enligt FN. Den så kallade deltagande demokratin har gett tidigare marginaliserade grupper möjlighet att påverka sin närmiljö.

– Omkring en tredjedel av befolkningen deltar i grannskapsråden. Särskilt mycket har det betytt för kvinnorna i detta mansdominerade samhälle. Gräsrotsstödet är därför starkt för Chávez, säger Lalander, som tror att Chávez trots allt kommer att vinna valet.

Venezuela har länge varit splittrat mellan anhängarna till Chávez bolivarianska revolution – så kallade chavistas – och oppositionen. Våld har förekommit under valkampanjen som pågått i ett drygt halvår. I helgen dödades tre oppositionsaktivister i Hugo Chávez födelsestad Barinas. Chavistas utpekas som skyldiga och på ett stormöte i huvudstaden Caracas i söndags krävde Henrique Capriles maktskifte och rättvisa för de mördade.

Rickard Lalander befarar att det kan bli oroligt oavsett utgången av valet.

– Oppositionsmedierna har trappat upp. I helgen manades det till våldsamma protester om Chávez vinner.

Samtidigt tror han att Hugo Chávez skulle acceptera maktskiftet om han förlorar valet.

– Ja, Venezuela har världens ögon på sig.

De våldsamma utspelen från Chávez sida tror han mest handlar om valretorik.

– Han är mer aggressiv i diskursen än i den faktiska politiken.

Risken för att det fuskas i valet anses liten. Nyligen uttalade sig USA:s tidigare president Jimmy Carter, som nu leder valobservatörer runt om i världen från sitt Carter Center, om det venezuelanska valsystemet.

– Det är faktiskt så att av de 92 val som vi övervakat, skulle jag säga att Venezuelas valsystem är det bästa i världen, sa Carter.

Och Rickard Lalander instämmer. Efter valet 1993 bestämde man sig för att automatisera och datorisera valförfarandet. I dag är det svårt, eller närmast omöjligt, att fuska.