Detta uppdrag, STS-128, är alltså den 128:e färden i det bemannade rymdprogrammet som kallas Space Transportation Systems och som ska upphöra 2010.
Endast sex planerade uppskjutningar med de tre rymdfärjorna är planerade, STS-129 till STS-134, fram till september nästa år.
Sedan uppstår ett gap på minst fyra-fem år i det amerikanska bemannade rymdprogrammet och transporterna till Internationella rymdstationen får ske med rysk hjälp.
Den så kallade Augstine-kommissionen som på president Obamas begäran utrett USA:s framtid i rymden väntas lägga fram sin slutrapport snart. Kanske redan på måndag.
Alla de tiotusentals människor som arbetar i den amerikanska flyg- och rymdindustrin väntar på rönen med bävan. Få tror att det kommer att bli tillräckliga anslag för att planerna på att nå månen och Mars ska kunna förverkligas inom den tidsram (2020 till månen, 2030 till Mars) som fastslogs 2004.
Ett tänkbart scenario är att skyttelprogrammet, som planerades redan på 1970-talet, får förlängd tidsfrist så att inte Soyuz blir enda transportmedlet i rymden.
Fördröjningar som Christer Fuglesang tvingades uppleva både 2006 och 2009 är mycket vanliga. Ungefär hälften beror på tekniska orsaker, hälften på vädret.
Färjeekipaget, med själva rymdskytteln, raketer och en bränsletank som är 46 meter hög, väger 2000 ton vid start.
Rymdfärjan är 37 meter lång med ett vingspann på 24 meter.
Färjorna kan frakta sju personer och 24 ton last till ISS, Internationella rymdstationen.
Hastigheten vid 220 höjd då viktlöshet uppnås är över 28000 km/timme.
Detta är den 30:e färjefärden till ISS.
Landningen beräknas ske den 10 september på Kennedy Space Center i Florida.
Christer Fuglesang ska göra två rymdpromenader, den första beräknas ta sex-sju timmar, den andra med lite blygsammare uppgifter för honom högst ett par timmar.
– Spänningen man upplever när man går ut ur rymdstationen drivs av ens egen fantasi På sätt och vis har man sin egen minirymdstation. Det känns väldigt befriande och utsikten är, givetvis, bättre än inne, där man alltid måste kika genom ett ganska litet fönster, berättade Fuglesang i augustinumret av Esa:s nyhetsbrev.
– Jag borde kunna få utmärkta bilder av jorden under min första rymdpromenad medan jag snurrar runt på robotarmen, fortsatte han om sin speciella uppgift under första promenaden som han övat om och om igen.
Källa: Rymdkanalen.se, Esa, Nasa
