Snabbrepetition av de senaste dagarnas nyheter från Vita huset: förbud mot lobbying från före detta medarbetare, lönestopp för de högst betalda tjänstemännen, stängning av Guantánamolägret, stopp för tortyr, nya sändebud till konfliktområden, skattemedel godkänns till biståndsmottagare som har abort med i familjeplaneringen.

Den gällande övertygelsen i USA är, även bland en del republikaner, att Barack Obama måste lyckas, så att den normala amerikanska can-do-andan stärks och ekonomin kommer på fötter igen. Men, tvivlen som omgett den relativt oprövade exsenatorn från Illinois har inte försvunnit. De gäller såväl hans ideologiska inriktning som förmåga att översätta den smittande retoriken i praktiska resultat.

Ett djuplodande granskning av Guantánamo-beslutet, som en reporter döpte till en pr-kupp i omvärlden, slutar i att Obama egentligen bara lovat att lägret ska stängas inom ett år och att nödutgångar hålls öppna rörande förhörsmetoder utifall al-Qaidaledaren Usama bin Ladin skulle gripas. Och, abortdirektivet beskrivs som ett ping-pong-dito, eftersom det alltid rivs upp när demokrater tar över efter republikaner och vice versa.

–Jag vann, ska Obama ha sagt i fredags enligt vittnesmål efter ett möte med de ledande demokratiska och republikanska kongressledamöterna i Vita huset – och med adress till de senare.

En av New York-tidningarna, mediemagnaten Rupert Murdochs New York Post, uppgav samma kväll att Obama uppfordrande manade republikanerna att lyssna till fler röster än den inflytelserike konservative pratshowvärden Rush Limbaugh. Sammandrabbningen gällde synen på skattesänkningar och den republikanska hänsynen till skuldbördan som nu lämpas över på nästa generation som just inte märktes när George W Bush var president. De är inte redo att skriva under det recept som Obama och hans topprådgivare föreslår och invändningar hörs även från demokrater.

Klart är dock att allmänheten uppskattar Obamas fördömanden av det ohemula slöseriet som pågick i banker som skattepengar pumpats in i. Färska mätningar visar att amerikanerna för tillfället är koncentrerade på ekonomin och jobben. Växthuseffekten hamnade på jumboplatsen i en mätning från Pew Research i slutet av veckan.

Funderingarna i Washington kretsar också kring huruvida Barack Obama omgett sig med alltför många starka personligheter. Ta utrikespolitiken med säkerhetsrådgivaren James Jones, utrikesminister Hillary Clinton, försvarsminister Robert Gates, FN-ambassadören Susan Rice, sändebuden George Mitchell och Richard Holbrooke med flera.

Angående Irak tyder realistiska externa bedömningar på att en så stor truppstyrka måste blir kvar i landet att krigsmotståndare kan börja tala om svek.

Oppositionen har också demonstrerat att de vill ha ett ord med i laget när de satt käppar i hjulet i utnämningsmaskineriet, det är inte bara finansministerkandidaten Geithner och justitieministerkandidaten Holder som fördröjts utan ett par till.

Analyserna om huruvida Obama lyftes fram av en svärmande presskår lär fortsätta länge än, men det kärvade redan första veckan i relationerna med den tongivande trångbodda kåren i Vita husets pressrum. Den nye talesmannen Robert Gibbs snubblade lite och Obama själv avböjde irriterat besvärande frågor när han gjorde en artighetsvisit. Det är nu upp till de nyinflyttade Obamamedarbetarna att bevisa att talet om insyn och öppenhet i beslutsmaskineriet var allvarligt menat.

Rörande installationstalet bör nog Obama vara glad över att han fått tjockt teflonskydd till följd av missnöjet med Bush och oron över ekonomin. Slutomdömena är nedgörande med konstateranden om att det mest innehöll självklarheter.

Men, utgångsläget är gott, medvinden blåser och Obama ”vann” ju som han själv sa och oppositionen ligger i spillror.