Malaka Omran vilar pannan mot sin 20-åriga dotter Neda och upprepar:

– Är det sant? Är det inte en dröm?

Det har inte gått ett dygn sedan nyheten om diktatorn Hosni Mubaraks avgång och landsflykt. Malaka Omran och hennes dotter har noggrant följt de arton avgörande dygnen via nyhetskanalen Al Jazeera, Facebook och Twitter.

– Al Jazeera har visat den brutala sanningen. Vi kunde följa allt minut för minut, säger Neda Omran.

Nedas mamma Malaka är född i Kairo och kom till Sverige 1990. Som vänsteraktivist blev säkerhetspolisen för farlig för henne. På besök i Sverige träffade hon Nedas pappa. De bosatte sig här och bildade familj.

Under nio år återvände Malaka Omran och dottern Neda till Egypten. Malaka arbetade för människorättsorganisationer och hon såg tecknen på att samhället höll på att implodera redan då: akademiker som arbetade som skoputsare, läkare som körde taxi.

– För mig är det som hänt inte överraskande. Jag såg redan då att mina kollegors barn, dagens unga, började organisera sig, säger hon.

Hon satt på pendeltåget från Märsta när en vän ringde och berättade. Det är över nu. Allt kan börja. Tårarna rann och hon kunde inte sluta skrika: äntligen!

Vissa stunder har hon velat stå på Tahrirtorget i stället för i kylan utanför egyptiska ambassaden i Stockholm.

– Jag har känt mig kluven. Men jag tror att jag har en roll att spela här också.

När hon demonstrerade på Sergels torg den 5 november lyfte hon luren mot folkmassan för att vännerna på torget i Kairo skulle känna omvärldens stöd.

Nu är det dagen efter. I lägenheten sover vänner ut som har firat Mubaraks fall. Malaka Omran och dottern Neda är på väg mot Sergels torg och sedan vidare mot egyptiska ambassaden. De arbetar med att organisera en segerfest i Stockholm.

Malaka Omrans mamma tog emot torterade i hemmet i Kairo. Människor med utdragna naglar. Våldtagna.

När hon talar om Egyptens framtid är hon allvarlig. För efter firandet måste kraven infrias, säger hon: en sekulär stat, en ny grundlag, mänskliga rättigheter.

Att militären tar makten och skapar en ny förtryckarregim ser Malaka Omran inte som möjligt.

– De kan inte stoppa tillbaka anden i flaskan. Egyptierna har krossat rädslans mur.

Den egyptiska flaggan vecklas ut på Sergels torg och Malaka Omrans mobil ringer.

– Mabrouk! Grattis!

Hon berättar om samtalet från vännen i Algeriet. Nu samlas människor i huvudstaden Alger, inspirerade av egypternas revolt.

– Wow! Nu fortsätter det! Algeriets revolution har kanske börjat.