Ortodoxa kristna demonstrerade sitt stöd för påve Shenouda utanför Abbasiya-katedralen i Kairo i början av maj, sedan högsta domstolen i Egypten tillåtit skilda koptiska par att gifta om sig.
Foto: AMEL PAIN/AP
–Egypten var mer tolerant förr. Här var mer kosmopolitiskt, mer pluralistiskt, säger den gamla koptiska damen och bjuder på te i sitt arbetsrum fyllt av minnen och böcker.
Hon tycker inte om att religionstillhörighet anges på id-korten eller att författningen ändrades för 30 år sedan, då det skrevs in att islam ska vara republikens statsreligion.
–Jag vet inte om det berodde på lagarna, men kulturellt var Egypten öppnare förr, säger damen.
Samma svartsyn möter jag hos gamla tidningsmän, i detta fall med ordet muslim i id-korten. De talar nostalgiskt om hur det en gång fanns folkbibliotek över hela Egypten. Men upplysningsandan tynar bort. Synen på religionen blir strängare, både bland kopter och muslimer.
Den koptiska damen lever i stadsdelen Zamalek, på en ö mitt i Nilen. I hennes hus har det av tradition bott både muslimer och kopter. Människor har umgåtts över religionsgränserna även om de har haft olika helgdagar.
–Det är inte bara här i Zamalek som det varit så. Det var likadant i Imbaba, den fattiga stadsdel dit många kopter från övre Egypten flyttade. De bodde blandat med muslimerna.
Men nu, klagar damen, uttrycker sig hennes koptiske portvakt så föraktfullt om muslimer. Han kan inte tänka sig att ha dem som vänner. Själv har hon många muslimska vänner – människor som alla, liksom hon, tycker att medborgarskap och politiska värderingar är viktigare än religionstillhörigheten.
Den växande trångsynen möter hon också bland egyptiska muslimer.
–Många har arbetat i Saudiarabien. De kommer hem förändrade, med en sträng syn på islam.
Också Sameh Makram Ebeid, biträdande generalsekreterare i det liberala partiet Wafd, framhåller att Egypten var mer tolerant förr.
Ebeid hör till en minoritet inom den koptiska minoriteten – de som inte vill att kyrkan ska blanda sig i politiken.
–Med kyrka menar jag i detta fall både det koptiska patriarkatet och al-Azhar (högsta sunnimuslimska instans i Kairo).
–Religiösa ledare ska inte blanda sig i politiska beslut. Men majoriteten av kopterna i Egypten vill att den koptiske påven Shenouda ska få större politisk roll.
Samah Makram Ebeid växte upp i en tid präglad av Nassers arabnationalism. Också han beskriver hur trångsynen började växa fram på 1980-talet under inflytande från wahhabismen, den ärkekonservativa islamtolkning som råder i Saudiarabien.
Men nu störs han också av fundamentalismen i sin egen kyrka. Den märks främst i familjevärderingarna. I Egypten finns inga borgerliga äktenskap och den koptiska kyrkan förbjuder skilsmässa utom efter äktenskapsbrott (otrohet inom äktenskapet). Den som är otrogen får inte gifta om sig. Människor som vill komma ur ett hopplöst äktenskap får antingen konvertera till islam eller gå med i ett annat kristet samfund som tillåter skilsmässa.
Patriarkatet ser äktenskapet som instiftat av Gud. Det som Gud har förenat kan endast Gud upplösa, säger påven Shenouda när han ogiltigförklarar skilsmässor och omgifte för otrogna.
Den koptiska damen på Zamalek suckar och häller upp örtte i min kopp.
–Religionen handlar inte längre om andlighet utan om yttre spelregler som styr ditt liv. Jag som gick i fransk nunneskola visste inte hur man gjorde korstecknet innan jag var tio år. Men min brorsdotter är väldigt påverkad av sin präst. Allt i hennes liv styrs av religionen, hela hennes livsstil är religiös. Hon påverkar i sin tur sina föräldrar.
–Prästerna förr var mer filosofiskt lagda, inte så dogmatiska som de unga. De har blivit som en spegelbild av muslimska fundamentalister. Det är sorgligt och väldigt farligt!
