Egypten satsar på att utbilda flickor

SAQQARA

Inte någon av mammorna till eleverna i Abu Sirs flickskola nära trappstegspyramiderna i Saqqara har gått i skolan. Skolflickorna här har också många väninnor som har blivit bortgifta vid 15 års ålder.

Ju fattigare familjen är, desto större är risken för att flickorna förblir analfabeter och tvingas gifta sig så fort den förste friaren knackar på dörren.

Men 17-åriga Wafaa Rujdi Ibrahim kan faktiskt tillåta sig att spinna andra drömmar om framtiden.

–Jag vill bli läkare. När man är 15 är man alldeles för ung för att ta ansvar för barn och familj, säger Wafaa Ibrahim, dotter till fattigbönder, fellahin.

Hennes bröder har gått i skolan, men inte hennes äldre syster.

Hon går i en skola som är särskilt inrättad för att fånga upp flickor som hoppat av i förtid eller som inte fått någon skolgång alls.

Skälen kan vara att föräldrarna vill ha flickorna kvar i hemarbetet, eller att vägen till de vanliga statliga skolorna är för lång och osäker – eller också satsar familjen på pojkarna i första hand när de ska betala de blygsamma avgifterna till vanliga statliga skolor. Ett annat skäl till att flickor hoppar av från blandade skolor kan vara så som banalt som bristen på särskilda toaletter för flickor, konstaterar Unicef.

På initiativ av familje- och befolkningsminister Mouchira Khattab, och med hjälp av utländska givare, har Egypten byggt över 1100 skolor som särskilt riktar sig till flickor. Lärarna ska komma från lokalsamhället, skolorna ligga mitt i byn och här tar man inte ut några avgifter alls.

Abu Sirs flickskola som ministeriet visar mig är en mönsterskola. Den har väggarna fyllda av teckningar i glada färger, en liten gård för rast och lek, en harmonisk atmosfär och världskändisar på gästlistan. Bland tidigare besökare märks Laura Bush, under hennes tid som First Lady i USA.

Egypten, liksom rader av utvecklingsländer, har inte lyckats uppnå ett av FN:s millenniemål: att före utgången av 2005 se till att minst hälften av alla skolbarn är flickor. Ändå är utbildning av flickor ett oslagbart instrument för att förhindra barnäktenskap, minska mödra- och barnadödlighet, öka familjeinkomsterna samt göra kvinnor delaktiga i politiskt och ekonomiskt beslutsfattande. Kort sagt ett lyft för utvecklingsländer.

Men Wafaa Ibrahim visar stolt upp en handskriven text över barnens rättigheter.

–Vi har fått stöd av nyckelpersoner i byn. I början mötte vi en del motstånd från föräldrar. Men nu har vi lyckats fånga upp flickor som hoppat av de vanliga skolorna, säger rektorn Eman Sabir, som också betonar att sedvänjan med kvinnlig könsstympning har minskat i byn.

Kvinnlig könsstympning är kriminaliserat enligt den nya, vässade barnlagen. Det finns en het linje dit flickor kan ringa för att få hjälp. Rektorn berättar om en 16-årig flicka som ringde heta linjen nyligen, när hennes föräldrar stod i begrepp att gifta bort henne och hon misstänkte att hon först skulle tvingas till omskärelse. Den lokala polisen ville inte rota i saken, men högre upp i hierarkin såg någon till att stänga den klinik som skulle genomföra ”operationen” (stympningen av klitoris) i största hemlighet. Föräldrarna straffas med böter, säger man här.

Sådana fall kan tyckas som en droppe i havet, men även barnläkare som SvD talar med tror att seden med kvinnlig könsstympning minskar successivt i Egypten.

Egyptens familjeminister har fått stöd av landets högsta kristna och muslimska auktoriteter för att bevisa att sedvänjan inte har något stöd i vare sig kristendomen eller islam.

Men många spjärnar ändå emot. Så tros sedvänjan ha mångtusenåriga rötter i delar av Afrika.

Äldre släktingar, liksom de läkare och barnmorskor som tjänar pengar på omskärelse av flickor, kan vara pådrivande för att en ny generation flickor ska genomgå samma sak som de äldre kvinnorna en gång gjort.

–Här i byarna lever alla generationer under samma tak. När gamla farmor tycker att det är dags att hennes sondotter ska bli omskuren innan hon kan gifta sig, kan föräldrarna till flickan gå med på det av respekt för farmor, förklarar en av familjeministerns tjänstemän.

Bitte Hammargren

bitte.hammargren@svd.se

Fler artiklar | Blogg