På Ramsisavenyn i centrala Kairo står mörkgröna fångtransportbilar med pyttesmå fönster parkerade intill väntade poliser i svarta uniformer. De står ständigt där, redo att sy in demonstranter. Protestyttringar i Kairo brukar samla fler poliser – uniformerade eller civilklädda – än demonstranter, påpekar egyptiska oppositionella.
Så när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu kom till Kairo i måndags för att möta president Hosni Mubarak – samma dag som palestiniernas president Mahmoud Abbas var här för separata överläggningar – märktes inga demonstrationer i Kairo.
–Mubaraks regim har blivit en polisstat. Till och med europeiska deltagare blev brutalt misshandlade på Tahrir-platsen under en frihetsmarsch för Gaza förra året, säger psykiatern Aida Seif El Dawla som arbetar med rehabilitering av tortyrskadade.
Egyptierna har normalt nog med sina egna problem. Men när barn i Gaza dött av attacker med fosforbomber och fått utstå tre års hård blockad lämnar det inte människor oberörda. Inte bara Muslimska brödraskapet, Egyptens främsta oppositionsrörelse, är kritiskt till att Mubaraks regim har medverkat till blockaden av Gaza. När frustrerade Gazabor sprängde gränsen till Egypten i januari 2008 rullade hjälptransporter från det civila samhället med destination Gaza.
Efter det att försommarens försök att bryta blockaden till havs fick en dödlig utgång har världens ledare – senast EU:s utrikeschef Catherine Ashton – talat om vikten att öppna Gazas gränser inte bara för import utan även för varuexport samt för resande in och ut.
Egypten har lättat på sin blockad, men bara ett fåtal palestinier kan resa in och ut via Rafah.
Enligt officiell hållning upprätthåller Egypten de säkerhetsarrangemang som världen har bett dem om. Det officiella Kairo argumenterar att det är EU:s sak att skicka tillbaka sin gränspolis (EUBAM) till Rafah den dag säkerhetskraven kan uppfyllas igen – underförstått att det kommer tillbaka Fatahpoliser till gränsen.
President Mubaraks förtrogna medlar mellan Hamas och Fatah i svårmanövrerade palestinska försoningssamtal. Men de egyptiska generalerna är inga neutrala medlare. Hamas är en avknoppning av Muslimska brödraskapet, så statsledningen i Kairo har ett horn i sidan till Hamas av inrikespolitiska skäl.
Egypten, som har styrt över Gaza, vill för allt i världen inte att Israel ska vältra ansvaret för denna tryckkokare på dem.
Gränsen i ökensanden mellan egyptiska Sinaihalvön och den extremt tättbebodda palestinska enklaven cementeras nu genom bygget av en underjordisk barriär som ska försvåra smugglingen.
–Men om de så skulle gräva muren 30 meter ned i marken så kommer smugglarna att gräva nya tunnlar på 40 meters djup, säger en ärrad västerländsk bedömare i Kairo.
Det officiella Kairo kallar inte detta för en underjordisk mur mot Gaza. Där heter det att det är en ingenjörskonstruktion som är till för att skydda egyptiska gränssoldater. ”När min mamma hör det på tv så tror hon på det”, suckar en egyptisk regimkritiker uppgivet.
Men läkaren Mohammad Aboul-ghar, känd profil i kampen för akademisk frihet, vill framhålla att det inte är Egypten som nation som medverkar till blockaden av Gaza.
–Det är president Mubarak personligen och några av hans närmaste som står för det nära säkerhetssamarbetet med Israel, säger han bestämt.
–Egypten exporterar gas till Israel för priser som ligger under produktionskostnaderna, men det hemlighåller man för medborgarna. Israels ledare är de verkliga supportrarna av Mubarak och hans son Gamal, säger doktor Aboulghar.
