President Barack Obama kommer för alltid att förknippas med denna seger i kriget mot terrornätverket al-Qaida. I vanlig ordning är bilden av presidenten som målas inifrån Vita huset mycket smickrande. En lugn och säker Obama sammankallade möten om de lovande uppgifterna om var Usama bin Ladin höll sig undan och bestämde sedan när det var dags att slå till.

–bin Ladins död är den största framgången hittills i ansträngningarna att besegra al-Qaida, underströk Barack Obama i sitt tal till nationen i söndags kväll där han dels underströk att bin Ladin var en massmördare, dels att USA inte befinner sig i krig mot islam.

Åtskilliga detaljer sammanfaller med intrycket av Obama som en försiktig och tålmodig general. Han var emot förslaget att bomba villan, för att det behövdes bevis på att det verkligen rörde sig om bin Ladin och för att risken för civila dödsoffer bedömdes som stor.

Men av de här beskrivningarna fick det nog också gärna framgå att Obama skiljer sig från föregångaren George W Bush, med sitt impulsiva beslutsfattande. Å andra sidan anmärks att ledtrådar kommit från förhören med Guantánamo-fångar.

Den iskallt genomförda räden – med målet att döda, inte tillfångata – kväver i alla fall tillfälligtvis de kritiska synpunkterna på Obama som överbefälhavare, då inte minst i fallet Libyen. Detta betydde dessutom att en demokrat, från partiet som inte anses vara lika väl skickat i sådana här sammanhang, får ta åt sig äran av en mycket framgångsrik militär operation. Gamla pinsamma minnen av räder som slagit fel suddas också ut även om det kan väntas bli mer skärskådande av CIA:s roll i USA:s militära strategi.

Givetvis dras valet 2012 in och i svepen ingår hur de potentiella republikanska kandidaterna reagerade. I de flesta fall får Obama beröm, även om någon inte nämnde hans namn utan enbart tackade säkerhetsstyrkorna.

–En seger för Amerika, för människor i hela världen som vill ha fred och för alla som miste någon när och kär den 11 september 2001, hette det i ett uttalande från Bush, medan Bill Clinton, som var president när det första World Trade Center-attentatet skedde 1993, uttryckte tillfredsställelse över att rättvisa skipats.

Timmen var ganska sen när den dramatiska nyheten kom och det kan delvis förklara att unga ansikten dominerade bland de jublande massorna i New York och Washington. Konstateranden om att många av dem bara var grundskoleelever i september 2001 följdes av att de mer än tidigare generationer levt med detta hot mot USA.

Mitt i allt jubel framförs varningar om att kampen är långt ifrån över och att al-Qaida agerar mycket långsiktigt. Men flera terrorexperter anser att al-Qaida utsatts för ett dråpslag, även om bin Ladins egen roll sannolikt avtagit med åren.