– Vi blev kidnappade. Individuellt kommer alla som var med på Frihetsflottan att åtala Israel för kidnappning, överfall och för stöld av alla de saker som har försvunnit, sade Mattias Gardell, professor i religionsvetenskap och språkrör för Ship tp Gaza, sedan han klivit ned från det stora specialchartrade plan som medförde flera hundra propalestinska aktivister som israeliska kommandosoldater tillfångatog långt ute till havs.

– Sedan kommer vi att försöka få regeringar, vars medborgare var med ombord, att anmäla Israel till domstol för piratverksamhet, sade han.

Mattias Gardell och hans fru Edda Manga befann sig ombord på det stora turkiska passagerarfartyget Mavi Marmara, där minst nio aktivister tros ha blivit ihjälskjutna vid kommandosoldaternas attack i gryningen på måndagen. Kort efter bordningen av båten lyckades de ombordvarande skicka ut några filmsekvenser, men snart nog rådde medieblackout för dem. De enda filmsekvenser som kommit ur därefter har kablats ut av israelisk militär, och där ses aktivister pucklar på soldater med olika tillhyggen. Men samtliga döda var aktivister ombord.

För SvD:s utsända i Istanbul gav Mattias Gardell sin bild av bordningen:

– Vi blev utsatta för ett massivt militärt överfall på en fredlig hjälpkonvoj långt ute på internationellt vatten. Det kan inte betecknas som annat än sjöröveri. Bara runt det fartyg som jag reste på, och som också hade de flesta medier och därför blev den främsta måltavlan för det militära angreppet, befann sig 14 militära fartyg. Därtill kom fyra attackhelikoptrar, en ubåt, attackdykare som överföll hjälpsändningen med grovt militärt övervåld. Man använde skarpladdade vapen, lasersikten och i åtminstone fyra fall handlar det om rena avrättningar, där människor har dött av en kula i pannan eller liknande.

Är det något du har sett eller hört?

– Jag har sett en kropp och andra på bilder. Jag befann mig mest i fartygets medierum. Vi försökt få ut kommunikation och jag sprang upp till tredje däck, där det fanns livesändningar, för att kalla på världens uppmärksamhet. När helikoptrarna kom sköt de folk på det däck som var ovan oss - och då ramlade en kropp ned för trappan. Men vi har också sett andras bilder av händelserna, för det var väldigt mycket journalister ombord. Men det mesta av bildmaterialet har säkert förstörts av Israel i dag.

Barnläkaren Henry Ascher befann sig på ett annat av de sex fartygen i Frihetsflottans konvoj. Om den dramatiska natten till havs berättar han:

– Vi såg ganska tidigt ljusen från fartyg långt borta. Vid halvtolvtiden fick vi en varning, där man hänvisade till mänskliga rättigheter, vilket var ganska absurt. Vår kapten svarade med en förfrågan om en exakt gräns för var det av Israel blockerade området började. Men han fick inget svar på sin fråga.

– Sedan var det ganska tyst i radion ett tag. Men så blev vi uppkallade och uppmanade att ta på räddningsvästar. Vi såg ljusen på avstånd. Framåt halvfyratiden såg vi ett tyst och snabbgående fartyg komma nära oss. Då visste vi att det var dags. Ombordstigningen skedde väldigt snabbt. Jag var nere på mellandäck där vi hade sjukvårdsutrustningen. Jag försökte fungera som läkare. Men plötsligt sågs en helt absurd syn med en massa soldater som rusade upp på relingen, var jättenervösa och kom inrusande med sina lysande vapen. De var alla maskerade. Jag tolkade det som att de är rädda för att bli ställda inför domstol, säger Henry Ascher.

– Det stärkte bilden av att det var rena banditövergreppet, ett piratdåd. Det var ju inte bara en militär insats utan en jättegrej när vi kom i land med hela fängelsegrejen. Det var först uppblåsbara tält, massor av folk. Vi skulle passera en massa stationer. Det var brutal stil. På vår båt var den grekiske kaptenen svårast skadad. Min bedömning var att han behövde komma till sjukhus. Han var misstänksam mot israeliska sjukhus och ville att jag skulle följa med. Så jag försökte hålla ihop med honom, men jag blev bortknuffad. Alla som försökte hålla ihop blev brutalt separerade.

– Sedan körde de oss till fängelset i Ber Sheba, en ny och ganska fräsch avdelning. Vi krävde omedelbart att få tala med advokater och våra ambassader. Det lovade de hela tiden, men först efter 26 timmar fick vi besök av svenska ambassaden. Och det tog tid innan vi fick träffa advokaterna.

Henry Ascher berömmer, liksom utrikesminister Carl Bildt, Turkiets insats för att få loss samtliga aktivister från israelisk fångenskap. Turkish Airlines tre specialchartrade plan lyfte inte från Tel Aviv förrän sent på natten till torsdagen, och först efter det att alla de över 400 oskadda personer som stod på namnlistorna fanns med ombord. De som skadade flögs i särskilda ambulansplan till Ankara. Men israelerna försökte innan dess förhandla fram villkor för deportationen som var oacceptabla för både Turkiet och andra länder, uppger välunderrättade källor för SvD.

I det kaos som uppstod på Istanbuls flygplats när över 400 deporterade från många länder anlände hittade den svenska UD-personalen snabbt sex av de sju deporterade svenskarna. Men det dröjde länge innan den sjunde, den israeliskfödde jazzmusikern och Palestinaaktivisten Dror Feiler, syntes i vimlet, vilket skapade en stund av oro bland hans medresenärer från Ship to Gaza - Sverige.

De deporterade landade i Istanbul utan sina mobiltelefoner och andra värdesaker, vilka togs ifrån dem redan i hamnen i Ashdod. Svenska UD har lovat att vända sig till israeliska myndigheter så att de kan återfå sina ägodelar.

Henry Ascher har ett kvitto på att han blev fråntagen sitt pass, men han fick inte tillbaka det före avresan.

– Med tanke på hur pass har använts i Israel är det oerhört allvarligt. Jag hoppas att utrikesdepartementet kommer att reagera skarpt på det, säger han.

– Om jag har blivit av med något annat vet jag inte för sedan vi blev gripna har jag inte haft med mig annat än kläderna jag står och går i. Men nu säger de att vårt bagage ska finnas här i Istanbul, tillade han.

Israels avsikt var först att hålla rättegångar mot aktivister, men efter protester från EU och FN:s säkerhetsråd släpptes samtliga utan rättsliga åtgärder.

Utanför grindarna till VIP-hallen på flygplatsen i Istanbul stod under natten en skog av människor med palestinska flaggor i händerna. Här hälsades de deporterade, i flesta fall turkiska medborgare, välkomna tillbaka som hjältar. De deporterade som SvD talade med - inklusive svenskarna - svarade ett tveklöst ja på frågan om de skulle vara beredda att göra om försöket att bryta blockaden mot Gaza.