Boken, som redan är en bästsäljare, publicerades officiellt i går och intervjuerna portionerades ut. Första tv-intervjun gick till frukost-tv:s Matt Lauer, första talkshow-intervjun till Oprah Winfrey, första tidningsintervjun till USA Today – alla har de det gemensamt att de betraktas som ”snällare” medier.

När George W Bush var president vred han sig som en mask när han tillfrågades om sina innersta känslor och i en av de mer berömda replikerna mindes han inte ett enda misstag som han skulle ha gjort.

–Jag erkänner villigt att jag kunde gjort saker bättre, säger han nu, med orkanen Katrina som dränkte New Orleans som ett exempel. Då inträffade ett av de ”värsta” ögonblicken under presidentskapet, nämligen när rapparen Kanye West sa att Bush inte bryr sig om svarta.

–Han kallade mig rasist. Jag misstyckte då och jag misstycker nu.

Självbiografin bjuder inte på några riktigt dramatiska avslöjanden, utom att vicepresident Dick Cheney ställde sin plats till förfogande inför valet 2004 och att Bush dröjde med att ersätta den hårt kritiserade försvarsministern Donald Rumsfeld helt enkelt för att han inte hade någon annan på lut.

–Vi var mitt uppe i krig och om jag inte hittade någon snabbt skulle folk stå i tv och säga: Ett vakuum råder i Pentagon. Hur kan det komma sig att presidenten inte lyckas hitta en försvarsminister? Det skulle ha sänt förfärliga signaler till våra trupper.

Rumsfeld erbjöd sig att lämna posten två gånger efter tortyrskandalen i Abu Ghraib-fängelset. Bush berättar att han visste att en utredning pågick men att han inte sett bilderna förrän dagen innan de blev kända för allmänheten. Han försvarar tortyr mot fångar i Guantánamo-lägret med att det räddade liv och till-lägger att det var lagligt.

Bush konstaterar i boken att världen vunnit på att Saddam Hussein avlägsnades från makten. När det gäller de irakiska massförstörelsevapnen och beslutet att anfalla Bagdad märks en liten spricka i fasaden. ”Jag hade inte lyxen att veta sanningen i förväg” kommenterar han uppdagandet efteråt att det inte fanns några vapen. Men Bush slår fast att han tror att Saddam skulle ha haft kapacitet att bygga sådana om han suttit kvar, med en överhängande risk för kärnvapen-kapprustning mellan Irak och Iran. På åtskilliga frågor om han tror att framtida historiker kommer att betrakta hans era i ett annat ljus än i dag svarar Bush genomgående att så ofta är fallet.

Bush har nogsamt undvikit att kritisera sin efterträdare på presidentposten, Barack Obama. Varför? ”Jag vet hur tufft jobbet är.”

Av boken framgår att Bush läser Wall Street Journal och Bibeln, samt tillfredsställer sitt behov av politikskvaller via sajten Politico – men att själv delta i politiken igen är otänkbart för honom. Om ekonomin framhåller han att det var rätt med statliga stödpengar i krisläget 2008, en åsikt som inte delas av partikamrater i årets kongressval.

På det personliga planet redogör Bush för sitt drickande, med böter för rattfylleri och en tid då han inte kunde kontrollera sitt drickande.

Han skriver att han inte var alkoholist i klassisk mening och att han gärna tar en öl eller en martini i dag, men slår samtidigt fast att han definitivt aldrig skulle ha blivit president om han inte bestämt sig för att sluta.