Den Internationella brottmålsdomstolen i Haag begärde redan den 16 maj att tre medlemmar av den libyska makteliten skulle arresteras. Förutom Gaddafi handlade det om sonen, och den tänkte arvtagaren, Saif al-Islam och den fruktade säkerhetschefen Abdullah al-Senussi.
– Det har samlats in direkta bevis för order givna av Moammar Gaddafi personligen, bevis för att Saif al-Islam har organiserat rekryteringen av legosoldater och bevis för al-Senussis deltagande i angrepp mot demonstranter, sade ICC:s chefsåklagare Moreno-Ocampo när arresteringsordern utfärdades.
Han var i går snabb med att kontakta rebellernas ledning med begäran att den gripne sonen Saif al-Islam skulle föras till Haag:
– Det är dags för rättvisa och inte hämnd, det är viktigt att rebellerna inte tar lagen i egna händer, sade Moreno-Ocampo.
Om Moammar Gaddafi grips kommer samma begäran från Haag och han riskerar därför knappast att möta samma öde som drabbade Iraks fruktade diktator Saddam Hussein. Saddam störtades från makten i april 2003, men fängslades först den 13 december samma år när amerikanska soldater hittade en skäggig och medtagen Saddam i en källare på landsbygden.
Den nya irakiska regeringen tog lagen i egna händer och inrättade en tribunal. I oktober 2005 inleddes rättegången mot Saddam för brott begångna under hans ledarskap. Ett drygt år senare, i november 2006, dömdes Saddam till döden genom hängning. En dom som verkställdes den 30 december 2006 och som spreds via internet via en smygfilmning med mobilkamera.
Det är viktigt att rebellerna inte tar lagen i egna händer
ICC:s chefsåklagare Moreno-Ocampo
Redan igår betonade de styrande i Libyen att man ska följa internationella regler när det gällde den gripne Saif al-Islam.
– Saif al-Islam är i förvar på ett säkert ställe och övervakas noga innan han överlämnas till rättsväsendet, sade Nationella övergångsrådets ledare Mustafa Abdel Jalil och trovärdigheten för det nya styret kommer att stärkas om det låter en neutral domstol avgöra diktatorns öde.
Frågan är om Gaddafi försöker - och kan - hitta någon stat som är beredd att ta emot honom och om han i så fall tillåts lämna landet. Hans förhandlingsutrymme - liksom möjligheterna att hålla sig gömd - har minskat i takt med att striderna fortsatt och rebellerna tagit kontroll över allt större delar av Libyen.
Men det ryska sändebudet Michail Margelov, som under sommaren har förhandlat med både regimen och oppositionen, tror att det kan bli svårt att hitta Gaddafi.
– Gadaffi lever i sin egen värld som skiljer sig från den verklighet vi lever i. Han var sällan i sitt residens i Tripoli utan rörde sig mest i underjordiska bunkrar, sade Margelov till den ryska radiokanalen Eko Moskva.
Alexander Atarodi, forskare på Försvarets forskningsinstitut (FOI) med Mellanöstern som specialitet tror inte att Gaddafi har lämnat landet och att det är få länder som kan tänkas ta emot honom:
– Venezuela och Zimbabwe är länder som nämnts, kanske Niger. Men även ledare som Chavez och Mugabe måste fundera på vad de har att vinna på att ta hand om en hatad diktator. Det känns inte logiskt att de skulle vilja ta den risken. Saudiarabien hade varit perfekt, men Gaddafi är ju inte heller populär i arabländerna. Vad återstår? Möjligen Nordkorea, men det skulle knappast gynna de sexpartssamtal som pågår, säger Alexander Atarodi.
Annars har Gaddafi pengar att betala för sig. I Storbritannien stoppades en överföring på en miljard pund (ca 10,5 miljarder kronor) vid revolutionens början. Efter att Tunisiens diktator Ben Ali i våras flydde till Saudiarabien hittades miljardbelopp i hans palats och det är troligt att Gaddafi på samma sätt samlat på sig en förmögenhet även i kontanter inom nära räckhåll. Om han nu får tillfälle att använda pengarna är dock högst osäkert.
