Radovan Karadzic, den bosnienserbiske nationalistledaren, står sedan 2008 inför rätta i Haagtribunalen anklagad för folkmord. Serbiska, kroatiska och bosniska krigsförbytare är åtalade eller dömda.

Men fortfarande är Ratko Mladic på fri fot. Den bosnienserbiska generalen som ytterst är ansvarig för folkmordet i Srebrenica antas hålla sig gömd i Belgrad, skyddad av hängivna medkämpar beredda att dö för den serbiska ”hjälten” som alltjämt hyllas av ultranationalister.

Priset som Serbien betalar är högt. Närmandet till EU och i slutändan själva EU-medlemskapet är president Boris Tadics mest prioriterade politiska målsättning. Men han vet: utan att Mladic lämnats över till Haagtribunalen inget genombrott i EU-närmandet, inga utländska investeringar, ingen chans att modernisera landet och inga möjligheter att sopa undan spåren av kriget och göra upp med nationalismen som är djupt förankrad i Serbien.

Till skillnad från Karadzic antas Mladic fortfarande ha uppbackare i Belgrads politiska liv. Ända fram till 2002 när en ny utlämningslag infördes levde han öppet i sin villa i Belgrad, besökte restauranger och fotbollsmatcher. Och fortfarande är en majoritet av serberna emot en utlämning till krigsförbrytartribunalen.

Mladic är inte Belgrads enda problem. Kosovo som ensidigt förklarade sig självständigt i februari 2008 betraktas av Serbien fortfarande som en del av det egna landet. Detsamma gör fem av EU:s 27 medlemsländer som inte har erkänt Kosovo. Så länge denna konflikt inte är löst kommer EU-dörren att vara stängd, inte minst som striden mellan Belgrad och Pristina är en balkansk krutdurk med den delade staden Mitrovica som lunta. Där har det de senaste dagarna på nytt förekommit flera fall av politiskt motiverat våld med skottlossning, allvarligt skadade och ett dödsoffer.

Bosnien och Hercegovina som går till val i höst är ytterligare en oroshärd. Snart 15 år efter Daytonavtalet som satte punkt för kriget finns det fortfarande inget som tyder på att landet som är delat mellan muslimer och serber ska kunna stå på egna ben. Tvärtom, i den serbiska entiteten Republika Srpska flirtar premiärminister Milorad Dodik ständigt med en utbrytning – med risk för en ny väpnad konflikt.

Moroten som skulle kunna motivera länderna i regionen att övervinna det förflutna, sluta kompromisser och bygga nya samhällen är det hägrande EU-medlemskapet. Detta rycker dock allt längre bort i tiden. Utvidgningströtthet i EU där många redan ångrar den senaste utvidgningsrundan 2007 med Rumänien och Bulgarien har förstärks av Greklandskrisen och gungningarna i Eurozonen. Mottot för dagen lyder därför: slut leden!

Tomas Lundin är SvD:s korrespondent i Bonn tomas.lundin@svd.se