DES MOINES När det gäller republikanerna 2012 finns ytterflankerna bland väckelsekristna och i Tea party-rörelsen. Man talar om detaljistpolitik – till skillnad mot bulkpolitiken i valspurten.

Väljarna i först Iowa och sedan New Hampshire kräver att kandidaterna ska tillbringa veckor i turnébussarna för att träffa så många av dem som möjligt – medan slagen i stora stater som New York eller Kalifornien mestadels utkämpas i tv-rutorna.

–Det kanske inte låter så märkvärdigt. Men vi hade en mycket bra uppslutning på ett möte i morse – med 35 väljare som kommer att ta med sina vänner på nomineringsmötena, säger kandidaten Rick Santorum.

Det är lätt att avfärda detta som smått löjligt i ett land med 310 miljoner invånare, särskilt som förre senatorn Santorum inte alls gör sig någon brådska att lämna det lilla pressuppbådet efter ett evenemang när de mer namnkunniga kandidaterna Newt Gingrich och Rick Perry bara stannade till som hastigast framför mikrofoner och reporterblock.

Men i Iowa är det inte omöjligt att en kandidat som Rick Santorum klarar sig bättre än opinionsmätningarna gjort gällande. Han kunde bocka av besök i samtliga 99 kommuner redan i november och hans åsikter passar många religiösa Iowa-väljare perfekt: Mot abort även efter våldtäkt, mot samkönade äktenskap, mot utvecklingsläran.

Till sin egen förvåning har Santorum av tidskriften Time rankats som en av de 25 viktigaste evangelikerna, vanligen en beteckning för bibeltrogna protestanter.

–Detta trots att jag är katolik, säger han med ett leende och förutspår att det kan bli hans tur att få en skjuts uppåt i opinionen precis som medtävlarna tidigare; Michele Bachmann, Rick Perry, Herman Cain och senast Newt Gingrich.

På kvällen den 3 januari samlas väljare i Iowa till nomineringsmöten, de kallas caucus, som är det första testet för de i år sju kandidaterna. Inför förra presidentvalet 2008 vaskade republikanerna snart fram John McCain, tack vare ett system där segraren i en delstat tilldelas alla delegater som ska rösta fram kandidaten vid konventen. På den demokratiska sidan drog kampen mellan Barack Obama och Hillary Clinton ut i flera månader.

Efter förra valet gjorde republikanerna delvis om sina regler och det betyder att spänningen kan fortsätta åtminstone till den så kallade supertisdagen i början av mars. Kandidater som Santorum och Bachmann kan alltså fortsätta att plocka hem delegater i ett starkt väljarskikt i partiet i åtskilliga stater, som till exempel South Carolina och Texas.

I synnerhet i Iowa krävs en omfattande markapparat, med folk som vädjar till likasinnade att ge sig ut en kall januarikväll. Alla är ense om att libertarianske kongressmannen Ron Paul har den bästa organisationen och därför kan placera sig mycket väl här – däremot inte i senare delstater där det krävs mer pengar.

President Barack Obama har ingen seriös motkandidat och kan räkna med sitt partis nominering, men hittills har republikanska väljare hoppat från den ene till den andre. Förre guvernören i Massachusetts, Mitt Romney, såg länge ut att koras och så kan det fortfarande bli till sist, särskilt som han tycks ha bäst chanser mot Obama.

Men mot bakgrund av den ljumma inställningen till just Romney avtar inte spekulationerna om nya kandidater. Antingen görs försök att mobilisera en republikan, som Indianaguvernören Mitch Daniels eller förre presidenten George Bushs bror, Jeb Bush, som utmanare på konventet, eller så förs en oberoende kandidat fram, som Michael Bloomberg från New York.

Den mest framgångsrike oberoende kandidaten i modern tid, Ross Perot, fick hela 19 procent av rösterna 1992. Såväl det årets förlorare, president George H W Bush, som demokraternas Al Gore åtta år senare kan med fog hävda att de förlorade valet på grund av oberoende utmanare. I Al Gores fall handlade det om miljöaktivisten Ralph Nader som drog till sig röster som annars troligen gått till Gore.

Å ena sidan kan det vara bra för Barack Obama om den interna republikanska primärvalsstriden betyder att kandidaterna skäller på varandra och inte på honom. Å andra sidan kommer den som till slut vinner nomineringen att vara en vassare kandidat – precis som Obama var efter duellen med Hillary Clinton 2008.