När Per-Olof Michel var ung brukade han sommarjobba i malmgruvan i Persberg i östra Värmland.

– Det är en mycket speciell arbetsplats, mörkt och fuktigt, smutsigt och oftast är det bara män, minns han.

Luften är oftast dålig och utrymmena är trånga, berättar Per-Olof Michel som bland annat föreläst i LKAB:s gruvor om krisbearbetning i samband med olyckor.

Den olycksdrabbade gruvan i Chile är inget undantag. De 33 instängda gruvarbetarna får numera vatten och mat via ett mindre hål lika litet som en grapefrukt, men det finns andra aktörer som gör deras mentala situation svår, menar Per-Olof Michel.

– Mörkret påverkar sinnestämingen och kan påverka det centrala nervsystemet vilket ofta leder till nedstämdhet. Även koldioxidhalten ökar risken för ångest, säger han till SvD.se.

För att överleva måste arbetarna hålla sams och förlita sig på varandra, menar Per-Olof Michel – enligt honom är sammanhållningen i gruppen central.

– När man upplever ett yttre hot som den här olyckan så sammansvetsas man oftast som grupp. Det förutsätter ett gott ledarskap men har man det och en god anda så kan en grupp förflytta berg och göra storverk.

Naturligtvis kan konflikter uppstå men troligen förs konfliktsökare åt sidan av de andra i gruppen som inser att sammanhållningen är viktigare.

– Den personen trycks nog ned av de andra.

Sysselsättning är också viktig för att gruvarbetarna ska kunna stå ut under de fyra månader man sagt att det kan ta för att få ut dem ur gruvan.

– Allt som gör att de har något att göra är bra, framför allt om de kan påverka sin situation, säger Per-Olof Michel som tror att gruvarbetarna kommer att må bäst om de får hjälpa till med räddningsarbetet på ett eller annat sätt.

– Det kan handla om förberedelser inför själva räddningsarbetet och att inrätta hygienutrymmen eller annat.