Dagens jubilar är Dalai lama. Han fyller 75 år, vilket egentligen inte firas i Asien där åldern i allmänhet följer en 12-årig djurkrets. 60 och 72 är större dagar än, som i västerlandet, 50 och 75. Men eftersom Dalai Lama inte bara är Tibets andlige ledare utan också en internationell personlighet är 75-årsdagen inte helt oväsentlig. Det är en dag som kommer att firas över hela världen. Och speciellt i McLoedganj, den lilla bergsstaden ovanför Dharmshala i norra Indien där han bott i exil sedan 1959. Även om han lämnade Tibet för ett halvt sekel sedan är han också för folket inne i landet en stark symbol för deras kulturella och etniska identitet, och detta trots att det är få sett honom på annat än på bild. Under enbart det senaste året har minst 30 tibetanska artister, sångare, bloggare och miljöaktivister arresterats för att på olika sätt ha uttryckt sitt missnöje med de rådande förhållandena. Men det har inte stoppat tibetanernas strävan efter att bevara sin särart – och den djupa respekt som många känner för ledaren i exil.

Dalai lama är egentligen en titel, inte ett namn. Han är den 14:e i ordningen och anses vara en reinkarnation av alla tidigare Dalai lamor. När han föddes den 6 juli 1935 hette han Lhamo Döndrub och var den femte av sju överlevande barn i en enkel bondefamilj. Vid två års ålder valdes han ut av munkarna därför att alla religiösa tecken tydde på att han var en reinkarnation av den 13:e Dalai Lama, som avlidit fyra år tidigare. Han fick då ett nytt namn, Tenzin Gyatso, och installerades officiellt som Dalai Lama 1950, vid 15 års ålder.

Men då hade Tibet redan invaderats av Kina, även om det kinesiska inflytandet fortfarande var mycket begränsat. Ökad kinesisk närvaro ledde till ett uppror 1959, som krossades. Dalai Lama och tiotusentals andra tibetaner tog sig över Himalayas berg till Indien, där de satte upp en exilregering. Och där finns de än i dag – mycket till Kinas förtret. Tibet, säger Beijing, har alltid tillhört Kina. Dalai lama är en farlig separatist som hotar landets enhet.

Tibetanerna ser det givetvis helt annorlunda. Men motståndet mot den kinesiska överhögheten är i sort sett helt fredligt, mycket tack vare Dalai lama. 1989 tilldelades han Nobels fredspris för sina icke-våldsprinciper – vilket fick de kinesiska myndigheterna att protestera högljutt. ”En ulv i fårakläder” är vad han ofta kallas i den kinesiska pressen.

Den nidbilden är kanske vulgär – men hur är Dalai lama som människa?

En helig gudomlighet som står över allt mänskligt? En vis tänkare, en filosof som representerar orientalisk mystik? Mycket av detta är retoriska överdrifter. Jag har träffat honom vid två tillfällen och han är en mycket jordnära människa. Dessutom har han humor – och ett omisskännligt, kucklande skratt.

Första gången var i McLoedganj 1984, vid 25-årsminnet av upproret och hans flykt till Indien. Min intervju skulle ha varat en halvtimme. Vi satt i två timmar och talade om allt från en möjlig försoning men Kina till likheterna mellan de tibetanska och burmesiska språken. Dalai lamas rådgivare försökte avbryta genom att säga att Hans Helighet är trött – men han viftade bort dem. Han uppskattade tydligen att ha en intresserad lyssnare.

1993, när jag var ordförande för den utländska pressklubben i Thailand, kom han hit tillsammans med andra Nobelfredspristagare för att propagera för den burmesiska demokratiledaren Aung San Suu Kyis frihet. Folk talar än idag om den presskonferens han då höll i Bangkok – hur han fick journalisterna att häpna med sin avslappnade stil. Han drog sig inte ens då för att skratta och skämta. En helig man – men absolut ingen torrboll.

Vilket arv kommer han då att lämna efter sig? För det första: var finner man nästa reinkarnation? De kinesiska myndigheterna kommer säkert att leta efter en passande efterträdare inne i landet, och då kontrollera även det viktiga Dalai lama-ämbetet. Men tibetanerna kan också utse en ny Dalai lama bland dem i exil. Det vore som den katolska världen hade två påvar. Och då kan kampen om Tibet bli ännu allvarligare än den är i dag.