Mer än 36 miljoner har deltagit i de demokratiska primärvalen hittills (fler om de så kallade nomineringsmötena räknas in) med runt 3,5 miljoner nyregistrerade väljare. Detta är ett tecken på entusiasm både inför chanserna att återta Vita huset och inför de bägge unika kandidaterna.

Än så länge håller partiets ­ledande figurer inne med kraven på Clinton att kasta in handduken. Endast några veckor återstår och hon har all rätt att fortsätta kämpa och väljarna i de kvarvarande staterna bör få säga sitt, menar denna falang.

Men varningar börjar utfärdas om att Clinton måste sluta med att misstänkliggöra Obama. I en kommentar efter valen i North Carolina och Indiana nämnde hon hur stödet för honom ”försvagats bland hårt arbetande amerikaner, vita amerikaner... och hur vita i båda staterna som inte gått ut college stöder mig”.

Få, utom de inblandade, vet vilka kontakter som eventuellt försiggår mellan Obama- och Clinton-kampanjerna, antingen direkt ­eller via ombud. Men det finns bedömare som gissar att Hillary Clinton skulle vara intresserad av vicepresidentposten som ett tröstpris. Vid en seger skulle hon förvisso inte bli USA:s första kvinnliga president, men väl USA:s första kvinnliga vice­president.

Det är mycket som talar för en Obama-Clinton-valsedel. Gräsrötterna blir glada. Enighet i ­partiet uppnås. Deras respektive väljargrupper kompletterar varandra. Makarna Clintons maskineri skulle kunna mobiliseras på nytt.

Lika mycket talar emot. Trots att Hillary Clinton utmålat sig som den starkare kandidaten har hon åtskilliga svagheter, till exempel låga siffror beträffande tro­värdighet. Hon förblir en tacksam måltavla i republikanska läger. Sedan återstår förstås den obesvarade frågan huruvida Barack Obama verkligen skulle vilja ha Hillary (och Bill) Clinton i sin närhet – men det har hänt förr att kandidater som avskyr varandra tvingas till sådant samarbete.

Ett annat argument på Clinton­-sidan är misstankarna om att Obama kommer att förgöras i höstens valrörelse. Hillary ­Clinton vill inte dras med i det fallet, utan siktar på 2012.

En av dem som spekulerar kring ett sådant scenario är den ärrade strategen Dick Morris.

”Hillary utnyttjar vita blåställsarbetares skräck för Barack Obama i försök att stoppa honom. Hillary drar röster från snutar, brandmän, byggjobbare, fackmed­lemmar. Är de kära i Hillary? Nej, de tål henne inte. Men de är vettskrämda för Jeremiah Wright, William Ayers och annat som influerat Obama”, skrev Dick ­Morris häromdagen i en anspelning på Obamas förre pastors kontroversiella åsikter samt bekantskapen med en före detta medlem i en inhemsk terroristgrupp i slutet av 1960-talet.

Under tiden som den demokratiska striden rasat har den ­republikanske kandidaten John McCain kunnat börja förbereda sin egen rikskampanj.

Men som en av hans medtävlare, förre ­Arkansasguvernören Mike Huckabee, anmärkte så har demokraterna dominerat förstasidorna, medan han hamnat på ­sidan sju.