Medan väljarna i Montana och South Dakota röstade i de sista primärvalen igår tilltog spekulationerna i landet i övrigt. Skulle Hillary Clinton ge upp? Skulle hon ta hem ännu en seger till i South Dakota? Skulle hennes kvinnliga fans kräva att hon utmanar partiet?

Under tiden tilltog strömhoppet av superdelegater. På morgonen beräknades Obama behöva stöd från ungefär 45 av dem för att nå erforderliga majoriteten på 2118 vid konventet.

Fram emot kvällen hade det talet krympt till ett tiotal (men legat kvar på ouppnåeliga 200 för Clinton). En nyhet löd att expresidenten Jimmy Carter senare på kvällen skulle tillkännage att han lägger sin superdelegatröst på Obama. Detta var inte helt oväntat och det var också känt att ett stort antal superdelegater låg i startgroparna – och bara väntade på att vallokalerna skulle stänga då Obama skulle tilldelas minst 15 delegater.

- Det är slut! Det är över! har exempelvis tv-bolaget NBC:s politiske tungviktare Tim Russert sagt i flera dagar nu, men Hillary Clinton höll fast vid sin linje att alla val skulle hållas och att en vinnare faktiskt inte utkristalliserats.

På tisdagen snurrade rykteskarusellen allt snabbare. En nyhetsflash från AP på förmiddagen amerikansk tid om att hon tänkte erkänna sig besegrad dementerades bestämt från talesmän på högsta nivå, med beskedet att kvällens samling på ett hotell i New York skulle bli en fest för att ”fira” framgångarna.

Men senare hade flera nyhetsredaktioner bekräftat uppgifter att Clinton sagt till sina kolleger i New Yorks kongressdelegation att hon kan tänka sig att bli vicepresident, alltså den ”drömvalsedel” många väljare talat om ända sedan dramat började i januari.

En del superdelegater, som kommentatorn och partihöjdaren Donna Brazile, manade att man måste ha en presidentkandidat först och att det är den personen som utser vicepresidentkandidat. Det är nämligen inte helt självklart att namnet Clinton skulle hjälpa Obama – eftersom det dels inte signalerar ”förändring”, dels skulle medföra en massa ballast som frågetecken kring Bill Clintons finanser och kontakter.

Frågan om varför Hillary Clinton inte accepterat det oundvikliga får olika svar beroende på vem man frågar. Fiender anklagar makarna Clinton för att vara redo att göra allt för att vinna, till och med hala fram det s k rasismkortet och tala om lönnmord på presidentkandidater.

Men de flesta höll med om det rimliga i att låta alla primärvalen gå av stapeln innan en segrare utropades i kampen som varit så jämn. Trots pratet om sexism fick Clinton oerhört mycket beröm för att ha visat sig vara en så seg, envis och stark politiker, men att hon tyvärr tog fram de kämpatagen för sent.

Hillary Clinton har onekligen en mycket god förhandlingsposition och Barack Obama sa i förrgår att han är redo att samtala, på en tid och plats som passar henne.

När rösträkningen skulle börja hade det börjat läcka ut att Obama skulle berömma Hillary Clinton i varmast tänkbara ordalag i sitt tal i den idrottsarena där republikanerna ska hålla sitt partikonvent i september.