Statens smutsiga byk tvättas allt oftare i offentlig- hetens ljus i Turkiet. Varje dag har tidningarna nya smaskiga detaljer om mordkomplotter och planer på att störta den valda AKP-regeringen.
Över 140 personer är sedan i maj 2009 åtalade för att ha tillhört ”den beväpnade terroristorganisationen Ergenekon”. Bland dem finns flera höga militärer, pensionerade generaler och mediefolk.
De misstänkta påstås ha konspirerat för att först sprida kaos i samhället genom våld och bombattentat för att därefter lägga skulden på det proislamiska regeringspartiet AKP och till sist få en förevändning att låta mili- tären gripa makten. Intressant nog har de viktigaste läckorna, som satt åklagare på spåren, kommit från militära källor.
I torsdags gjorde tidningen Taraf gällande att höga militärer 2003, året efter AKP:s första valseger, planerat att störta regeringen genom att skapa kaos. Först skulle fjärrstyrda bomber detoneras i två stora moskéer i Istanbul strax före fredags- bönen, varefter provokatörer skulle bidra till att skapa panik. Regeringen skulle därefter tvingas avgå, hette det. Men överbefälhavare Ilker Başbuğ hävdar att dokumenten som Taraf kommit över var ”scenarion” som använts i militära övningar.I fredags kom så ett motdrag från författningsdomstolen mot de pågående rättsprocesserna mot misstänkta kuppmakare. Domstolen ogiltigförklarade den nya EU-anpassade lag som gör det möjligt att ställa militärer inför civil domstol. Men oberoende författningsexperter hävdar att domstolens utslag strider mot Turkiets åtagande enligt Europakonventionen.
En hake för AKP-regeringen är att den ännu inte lyckats ändra på den författning som skrevs av generaler efter militärkuppen 1980.Men med hjälp av EU- anpassade lagar och överbefäl- havaren Başbuğs medgivande har civila åklagare tidigare denna vinter gått in i militärens innersta, specialstyrkornas Kosmiska rum, för att gräva fram dokument i rättsprocessen. Något sådant har aldrig tidigare hänt i republikens 86-åriga historia. Det har jämförts med att släppa in en främling i säng- kammaren. Officerare anklagas för en mordkomplott mot vice premiärminister Bülent Arinç. Denna härva rymmer detaljer värdiga en politisk thriller. En domare och en åklagare som deltar i utredningen har fått anonyma brev med kalasjnikovkulor sända till sig – budskap som inte kan missförstås i ett land där det har skett tusentals ouppklarade mord och flera statskupper. En officer, anklagad för att ha konspirerat mot vice premiärministern, påstås ha försökt svälja en handritad karta till Arinçs bostad i Ankara.
Parallellt sväller rättsprocessen kring Ergenekonhärvan. Denna började med att en vapengömma hittades i Istanbul 2007 efter tips inifrån militären. De misstänkta och den gamla eliten anklagar den proislamiska AKP-regeringen för att försöka oskadliggöra sina motståndare. Men fristående bedömare ser utredningen om Ergenekon och åtalen mot pen- sionerade generaler och andra samhällstoppar som helt avgörande för Turkiets framtid.
–Det är klart att det finns brister i rättsprocessen. Men till skillnad från andra länder har inte Turkiet tidigare städat upp i eget hus efter kalla kriget, säger Soli Özel, statsvetare och kolumnist i tidningen Haber-Türk, som själv tillhör Turkiets judiska minoritet.
Djupa staten – en stat inom staten, där den valda regeringen i Turkiet tidigare haft en militär förmyndarregim över sig – krackelerar långsamt. Men det sker inte utan motdrag från kemalisterna, den gamla elit som åberopar sig på republikens grundare Kemal Atatürk och som ser militären och höga byråkrater som samhällets ryggrad. Att byken tvättas av civila åklagare har gynnat det regerande AKP som vill minska militärens makt. Men flera premiärministrar före Recep Tayyip Erdoğan har talat om Djupa staten som ett faktum.
–Det går inte bestrida förekomsten av Djupa staten. Bara 1975–1980, före kuppen, dödades 5000, många av dem framstående personer. Dessa fall är olösta, säger Soli Özel.
– Den turkiska staten håller på att genomgå ett reningsbad. Det pågår en maktförskjutning: från militära till civila krafter, från centrum mot periferin, från gamla kapitalister till nya. Militären har stått i centrum för turkisk politik sedan 1909. Men nu ger de vika för andra krafter, säger Özel hoppfullt.
