Citaten förföljer Blair och Bush efter kriget

Kriget i Irak börjar bli en belastning för Tony Blair och George W Bush som i dag träffas i Washington.

Perspektiv | Massförstörelsevapnen i Irak

Washington, SvD
Tony Blair och George W Bush får dagligen äta upp vad de sade före kriget om hur Saddam hotade världen med sina massförstörelsevapen. Diktatorn är borta. Men inga vapen har hittats, underrättelseuppgifter ifrågasätts och nya tragiska besked måste meddelas soldatfamiljer i USA.

Korsförhör lär vänta idag när USA:s president George W Bush och brittiske premiärministern Tony Blair träffas i Washington. För Bush är kritik på det utrikespolitiska området en ny upplevelse och han visar prov på snarstuckenhet. ‘‘Underrättelserna jag får är förbaskat bra (darn good)‘‘, sade han till exempel häromdagen om de ifrågasatta uppgifterna i talet till nationen den 28 januari.
Administrationens försök att minimera ‘‘de 16 orden‘‘ om Saddam Husseins försök att köpa uran i Afrika lyckades inte.
För första gången hackar det rejält i det annars väloljade stabsmaskineriet. Flera avgörande punkter förblir oklara. De amerikanska medierna, som vaknade sent, konstaterar att ett skäl till att uran- och aluminiumrörsuppgifterna levde kvar var att anklagelserna var de enda som pekade på att Irak återupptagit kärnvapenprogrammet.

Nätkampanjen moveon.org pepprar etern med osmickrande bildsekvenser av George W Bush under rubriken MISLEADER och de demokratiska presidentkandidaterna går på offensiven.
Normalt försiktiga kolumnister som David Broder i Washington Post konstaterar att ‘‘Vita huset står inför en trovärdighetsklyfta som når ända ned till icke-upptäckten av massförstörelsevapnen‘‘. Även den konservative George Will, i samma tidning, fastslog nyligen att detta kan bli en långvarig huvudvärk för administrationen.

New York Times gjorde sig till språkrör för de många amerikaner som inte gillar människor som skyller ifrån sig.
Argumentet ‘‘det var britternas fel‘‘ håller inte, konstaterades det i en ledare med maningen att Bush bör be nationen om ursäkt.
Andra bedömare påpekar att det är presidenten, inte CIA, som har yttersta ansvaret samt att det skedda borde leda till fler granskningar av varför CIA visste så lite om stämningarna i Saddams Irak och hur underrättelsetjänsten utvecklats till mer av en paramilitär enhet.
– Ett trovärdighetsproblem har uppstått. Det är inget nytt Vietnam ännu, men väl ett Beirut med små väpnade grupper som skjuter amerikaner, säger James Thurber, statsvetare på American University, till SvD.

Hela Irakfrågan, fortsätter han, riskerar att undergräva Bushs solida ställning, särskilt mot bakgrund av det stegrande budgetunderskottet och höga arbetslösheten.
Karusellen med rykten, läckor och förnekanden har inte nått upp till varvtalen under Bill Clinton-skandalerna, men såväl demokratiska presidentkandidater som vänsterkrönikörer vittrar blod.
Flera av höjdarna har hemfallit åt lingvistiska utvikningar à la Clinton. De täta rapporterna om fler stupade och sårade soldater kommer parallellt med nya hårda omdömen om den bristfälliga planeringen för Irak efter Saddams fall. Till det kommer nya uppskattningar av kostnader, en miljard dollar i veckan, och nödvändig truppnärvaro, upp till fyra år enligt general Franks.

Chefen för CIA, George Tenet, infann sig i kongressen för förhör bakom stängda dörrar i går. Det förefaller inte osannolikt att fler klargörande detaljer kan sippra ut efteråt. Tenet tog visserligen på sig skulden för uranuppgifterna, men det står redan klart att det inte räcker för att tysta motståndarna. Insiders i Washington gissar att huvudpersonen i dramat är vicepresident Dick Cheney, den högst placerade höken i skaran som drömt om att störta Saddam Hussein ända sedan Kuwaitkriget 1991.
Det var ju Cheney som var först med att dra fram Saddams kärnvapen på nytt, redan i augusti förra året. Den 16 mars i år, ett par dagar före attacken, sade Cheney ‘‘…vi tror att han, faktiskt, har rekonstruerat kärnvapen‘‘.
Men redan den 7 mars hade chefen för IAEA Mohammed ElBaradei rapporterat i FN:s säkerhetsråd att man inte hittat några som helst kärnvapenbevis.

De senaste dagarna slutade beslutsfattarna i Washington och London att tala om ‘‘massförstörelsevapnen‘‘.
De använder nu ‘‘vapenprogram‘‘. Denna retoriska nedgradering av förkrigshotet kommer nog inte heller att räcka för dem som finkammar tal och uttalanden – och som varnar för att bevisbördan kommer att bli tyngre nästa gång Bush och Blair ropar att vargen kommer.

En karikatyrtecknare gjorde sin egen tolkning av läget häromdagen.
– Skicka in alla förstärkningar vi har, manar Bush bakom sitt skrivbord.
I nästa ruta kommer seriefigurerna Schassen och Knasen ångande.
Budskapet var, alltså, att den enda supermakten har en stor del av sina väpnade styrkor fast för överskådlig tid framåt i Irak och, i förlängningen, att det kan dröja innan Bushdoktrinen om preventivt krig prövas igen.