BRYSSEL EU-toppmötet inleddes i går kväll under till synes fullständig harmoni utan några olösta omedelbart kontroversiella frågor på dagordningen. Men helt utanför den formella agendan spökar ett mycket hotfullt problem som tidigare förbisetts. Risken för bakslag i den franska folkomröstningen överskuggar allt mer arbetet i EU.
Som det ser ut i dag kommer franska folket om två månader att säga nej till förslaget till EU-konstitutionen. Om så sker inträffar en omskakande politisk katastrof både för president Jacques Chirac och för EU-samarbetet i sin helhet. Den stora frågan på toppmötet, som avslutas i dag, handlar därför om - och i så fall hur - övriga EU på något sätt kan hjälpa Chirac att vinna omröstningen den 29 maj.
Den på förhand mest omstridda frågan för toppmötet har gällt reformen av EU:s stabilitetspakt. Men den avhandlades i går kväll på bara några minuter eftersom EU:s finansministrar enades om en kompromiss redan natten till måndagen.
Den officiella huvudpunkten vid toppmötet handlar
om den årligen återkommande utvärderingen av Lissabon-processen. Efter fem års mycket blygsamma resultat har den nya EU-kommissionen under José Manuel Barroso föreslagit en ”nystart” för tillväxt och jobb i Europa. Arbetsmiddagen i går kväll ägnades åt tankeutbyte om dessa långsiktiga och tämligen filosofiska frågeställningar.
Inne i detta reformpaket ligger emellertid ett förslag till liberaliserad tjänstemarknad som väcker mycket starka känslor runt om i Europa. Jacques Chirac och Gerhard Schröder har i mycket aggressiva ordalag förkastat förslaget. Det antogs enhälligt för drygt ett år sedan av Romano Prodis kommission på initiativ av den holländske kommissionären Frits Bolkestein. Den nu hårt trängda nya Barroso-kommissionen har hamnat i dilemmat att den måste hitta en kompromiss som avdramatiserar förslaget utan att för den skull offra de strategiska ambitionerna att skapa en gemensam europeisk tjänstemarknad.
I Frankrike har Chiracs hårda attacker på ”Bolkestein-direktivet” blivit ett av
nej-sidans främsta argument för att det nya EU skulle innebära ”ultra-liberalism” och ”social dumping”. Därför skulle Chirac helst av allt få hela förslaget begravt. Annars möter han den mycket svåra pedagogiska uppgiften att förklara för folket att ett ja till förslaget till EU-konstitution inte innebär ett ja till ”Bolkestein-direktivet”.
När EU-toppmötet fortsätter i dag visar det sig hur långt EU-länderna verkligen är beredda att gå Jacques Chirac till mötes.
