PERSPEKTIV | Che Guevara

Idag har filmen ”Dagbok från en motorcykel” premiär. Den handlar om när den 23-årige Ernesto Guevara – sedermera ”Che” – och hans kompis Alberto Granado gav sig ut på en långresa i Syd-amerika 1952.

I augusti var jag på Kuba. Där finns Che överallt, hjälten från den kubanska revolutionen 1959, el guerillero heróico. Där, om någonstans, odlar man myten om Che, både politiskt och kommersiellt.
Han finns överallt: på vägskyltar, muralmålningar, plakat och citat. Och i alla souvenirbutiker: tröjor, halsdukar, nyckelringar, knappar, kepsar, böcker, cd, affischer, vykort – allt med denna ikonbild av Che i basker och långt hår.
Samma Che-bild täcker en hel husfasad på Revolutionsplatsen i Havanna. Och på Revolutions-museet stormar gerillasoldaten Che – som vaxdocka – fram ur ett buskage med k-pist och svart basker.
I en monter ligger några hår- och skäggtestar, klädrester och de strumpor som Che bar när han stupade i Bolivia 1967; reliker i en revolutionär, nästan religiös kult.

I dag, 37 år senare, kan man köpa Che-kalsonger på Dressmann i Sverige och Norge. Tänk om Che Guevara själv kunde uppleva hur hans bild och namn har exploaterats sedan han dog. Vad skulle han själv tycka? Om dem som ”förvaltar arvet” efter honom? Om dem som tjänar pengar på
honom?
Det närmaste man kan komma är hans barn. För Che var inte bara revolutionär, han var pappa också. I en färsk intervju i brittiska The Guardian berättar Che Guevaras äldsta dotter (han fick fem barn) om sin far.

Aleida Guevara March, 43-årig barnläkare på Kuba, var bara sex år när hennes pappa avrättades i ett avlägset hörn av Bolivia (där man just invigt ”Che-leden”, en vandrings-/pilgrimsled för att locka dit turister). Men hon minns när hon fick sin första bok – av pappa Che. Och när hon satt i pappas knä och såg en boxningsmatch för första gången.
Hon har sett filmen om Che fem gånger; jättebra tycker hon. Men hon tog illa vid sig av att se hans astmaattack på båten i Amazonas.
Hon tycker att det är jobbigt ibland att möta ikonbilden av sin pappa överallt.
– Men om den kan fungera som inspiration för en rättvis sak är det berättigat. Han har blivit till en symbol för kampen mot orättvisor överallt i värlen, säger
Aleida Guevara i The Guardian.
Däremot tycker hon inte om när Che-bilden används på sprit- och vinflaskor ”eller på jeans-
fickor eller i kapitalistiska företags marknadsföring”.
Och vad säger man på Dressmann? Varför kalsonger med Che?
– Några tyckte det var jättekul, andra tyckte att de var för provokativa. Så vi ska inte använda det motivet mer, säger Karen Onsager, informationschef på Dressmann.
– Det var för politiskt, rätt och slätt.