Med ansiktet förvridet av sorg stryker fadern Gao Mingjian bort smuts från sonen Gao Wei, 15 år, svepning. Blodfläckar tränger upp genom det vita tyget. Några uppspända presenningar på basketplanen utanför Juyuans hög- och mellanstadieskola i staden Dujiangyan har denna tisdag förvandlats till ett improviserat bårhus.
Måndagens skalv hade sitt epicentrum fem mil härifrån. Runtomkring hörs tjutande gråt medan röda band av tusentals smällare fyras av för de döda.
En av skolbyggnaderna rasade samman över 900 elever inomhus. En polis berättar att de hittills grävt ut 500 ur rasmassorna, varav 200 var döda. Det är en outsägligt sorglig syn hur Gao Weis familj stryker bort jordkorn från svepningen. De tänder två röda vaxljus vid änden på den smutsiga gamla dörr som är hans bår. Familjen vill göra nytta när inget längre hjälper. Andra, med hoppet kvar, har samlat sig vid polisleden framför den raserade skolan.
Bara en kort stund tidigare hade Gao Weis familj också hopp. Fadern säger att de kunde höra hur sonen svarade inifrån rasmassorna när de ropade hans namn. Hela natten hade familjen stått ute i regnet och hoppats, det strilande regn som tvingat räddningsinsatsen att ställa in räddningsinsatser till avlägsna områden med helikopter. Slutligen på måndagseftermiddagen fäste räddningsarbetarna stålvajrar på betongblocket som fångat Gao Wei. Men blocket var inte fäst ordentligt. När kranen lyfte slank det ur stållinorna och träffade pojken.
– Hans hjärta slog fortfarande när de väl fick ut honom, säger mamman.
De flesta föräldrarna utanför skolan är i 40-års åldern och de hade bara ett barn. Så fort räddningspersonalen fått ut kroppar bildar de anhöriga ett led. Det hörs skrikande gråt, medan föräldrarna springer framför bårbärarna i grå kapuschonger.
Två skolor och ett sjukhus har rasat samman i Dujiangyan, en stad med drygt 600 000 invånare. Men många andra byggnader jag ser verkar ha klarat sig relativt bra. En av skolbyggnaderna klarade sig. Bara den äldre, från 80-talet, kollapsade totalt. För många stadsbor är det uppenbart att det handlar om korruption och byggfusk när det gäller de skadade husen.
– Organiserad brottslighet dominerar byggbranschen här i Dujiangyan. Man ser tydligt att de inte använde tillräckligt med armeringsjärn, säger den pensionerade byggarbetaren Nan Bing och tittar på rasmassorna. Han får medhåll av flera andra som kallar huset ”tofu-bygge”. Ordet kommer från tidigare premiärministern Zhu Rongji som vid ett tillfälle liknande kinesiska fuskbyggen vid porös bönost. Fast Nan Bing ångrar sedan sina ord:
– Jag vill inte säga något som kan påverka Kinas anseende negativt inför OS, säger han.
Kvällen innan kom Kinas premiärminister Wen Jiabao hit till skolan för att visa sitt deltagande. Bilderna från besöket vevas oavbrutet på kinesisk stats-tv för att visa att det styrande kommunistpartiet bryr sig om folket. Men familjen Gao är inte nöjd med räddningsinsatsen.
– De anstränger sig bara när ledarna är här. Annars äter de solrosfrön och slöar, säger Gao Weis kusin. Andra jag träffar är inte lika kritiska. Räddningsinsatsen var på plats från första dagen. Vid torget utanför skolan har en lång kolonn med militärlastbilar parkerat. Vägen in till Dujiangyan är avspärrad så att bara nödvändig trafik kan komma in.
Dujiangyan är mest känt för det 2000-åriga bevattningssystem som fortfarande är i bruk här. Sichuanslätten, ett av världens bördigaste områden, är fortfarande beroende av det. Nu fruktar experter att bevattningssystemet har skadats allvarligt. Det skulle i så fall påskynda Kinas inflation med stigande matpriser internationellt som följd. Men det är ett senare problem. Nu gäller det att hantera det omedelbara mänskliga lidandet.
Vid femtiden på eftermiddagen ropar plötsligt en man ut i mikrofon: Vi har hittat två barn levande! Han läser upp deras namn och sen säger han orden som Gao Weis familj så gärna velat höra:
– Föräldrarna till de här barnen behöver inte oroa sig mera!
Men Gao Wei har fraktats bort, hans gympasko hamnade utanför svepningen. Nya smällare och nya gråtande rop fyller luften.
