Det brukar vara trögt för presidenter under de två sista åren av andra perioden, det gällde såväl Ronald Reagan som Bill Clinton - de två senaste som omvaldes. Men för Bush är orosmolnen ännu tyngre, i mars infaller fyraårsdagen av anfallet mot Irak och i maj har det gått lika lång tid sedan han förkunnade ”Uppdraget slutfört”.
Bush säger ofta att han inte oroar sig över ”eftermälet” men det klingade falskt redan före Irakbeslutet nyligen där han gick emot så gott som alla, de äldre statsmännen i Baker-Hamilton-kommissionen, generalerna i Pentagon, inflytelserika politiker i båda partierna - och folkmajoriteten. Risken finns att han en dag befinner sig ensam, som han skojade en gång, med hustrun Laura och hunden
Barney.

Bush gav en rad intervjuer till välkända journalister i veckan men erkännandet om misstag i kombination med tvivel på den nya Irakstrategin i de flesta läger ger knappast någon skjuts uppåt i opinionsmätningarna.
- Jag är frustrerad över Irak ibland för att jag inser konsekvenserna av ett misslyckande. Jag önskar att irakierna lyckas för sin egen skull. Det här är krig, en del i ett bredare krig, och om vi misslyckas i Irak ökar sannolikheten för att fienden kommer och skadar oss här, sade Bush i ett längre samtal med ankaret Jim Lehrer i kanalen PBS.
Men för många har Bushs ordval, om att lyckas och misslyckas eller segrar eller fallerar, blivit meningslöst. Beska omdömen om upptrappningen i Irak hörs inte bara bland gängse krigsmotståndare utan även från exempelvis förra talskrivaren Peggy Noonan som nyligen syrligt vädrade sin besvikelse i Wall Street Journal om en av hörnstenarna i strategin: ”och vi ska pressa den irakiska regeringen att bli tuffare”.

En liten storm har dessutom blåst
upp i Texas, på Southern Methodist University, som tävlar om att få husera Bushs arkiv när han lämnar Vita huset. Laura Bush studerade här men nu protesterar en liten grupp professorer och före detta studenter mot planerna eftersom ”metodister med sitt sociala samvete” inte bör sammankopplas med en president som startat ett så ödesdigert krig.
I valet i november tog ju Bushs parti ”a thumpin”” som han sagt, alltså ett dräpande nederlag, med följden att demokraterna tog över majoriteten i kongressen. Själv har Bush legat lågt på den inrikespolitiska fronten, vilket dels beror på att kriget upptar mycket arbetstid i Vita huset, dels att förslag kan väntas i State of the Union-talet på tisdag kväll.

Kongressdemokraterna gick ut hårt med varsel om misstroendevotum om kriget och mer översyn. I senaten föreslås, bland annat av Hillary Clinton, ett ”tak” för antalet trupper i Irak. I representanthuset lyckades nya talmannen Nancy Pelosi baxa igenom det utlovade programmet inom ramen på 100
”lagstiftningstimmar” och härnäst väntas initiativ på klimatområdet.
Av nyhetskanalerna i tv får man lätt intrycket av att nästa presidentval är nära förestående. Bortåt 15 personer har redan anmält intresse för valet som sker först i november nästa år och ett par av dem hårdbevakas redan.

Striderna i kongressen i år kommer att ingå i en större ideologisk kamp mellan de prioriteringar, med bland annat skattesänkningar och mer oljeexploatering, republikanerna lyft fram och de som demokraterna väntas gå till val på nästa år.