Namnet Katrina spökar i både Washington, New Orleans och Los Angeles-San Diego. Den bristfälliga responsen, särskilt från högsta ort, i samband med den förödande orkanen på sensommaren 2005 är långt från bortglömd och ansvariga är måna om att inte upprepa misstagen.

Massevakueringen av en miljon människor är den största i Kaliforniens historia och storleksförhållandena i San Diego och New Orleans kan jämföras med varandra. Men som framgår av flygbilderna från de ofta nya förorterna i bergen ovanför San Diego rör det sig här om en relativt välbärgad vit medelklass, inte av utfattiga svarta utan bil i slummen.

Invånarna fick order om att lämna sina hem via en automatisk larmuppringning och än så länge pekar det mesta på att allt gått så bra det kunde. Idrottsarenan Qualcomm Stadium beskrivs till och med som ”tillfällighetshärbärgenas Ritz” i Los Angeles Times, med ett överflöd av mat och gott om rena kläder.

Ministern för hemlandssäkerheten, Michael Chertoff, är i Kalifornien, liksom chefen för katastroforganet Fema, David Paulison. Båda tryckte på lärdomarna från Katrina, med bättre förberedelser och snabbare utryckning.

George W Bush underströk igår att ”ni kan känna er säkra på att den federala regeringen gör allt den kan för att släcka bränderna”. Igår utfärdade han dessutom beslutet att det drabbade området utgör ”en större katatrof”, vilket betyder att redan utlovade federala resurser fylls på ytterligare och att enskilda villaägare kan räkna med bidrag.

Försiktigt optimistiska prognoser hördes under den fjärde katastrofdagen. Lite svalare temperaturer väntades och de farliga Santa Ana-vindarna förmodades avta. En del av de evakuerade har redan fått återvända hem.

Men de materiella skadorna kommer att bli mycket omfattande. En representant för San Diegos stadsförvaltning tippade att det redan rör sig om förstörelse för runt en miljard dollar, därtill kommer avbrott i kommunikationerna och stopp i produktionen på en del arbetsplatser.

Det mesta pekar på att det kommer att bli fler brandkatastrofer i framtiden. Naturen i södra Kalifornien är mycket känslig med lite nederbörd och låg luftfuktighet. Berättelser om bränder, som talande kallas ”wildfires”, har förekommit ända sedan guldgrävardagarna på 1800-talet. I och med att befolkningen vuxit och bosatt sig i de torra bergstrakterna är det fler som riskerar att drabbas av okontrollerbara bränder.