Bush har varit måttlig med att utnyttja presidentens rätt att benåda dömda men i förrgår handlade han snabbt när en appellationsdomstol vägrat ge Libby uppskov med fängelsestraffet under överklagandet. Enligt Bush var två och ett halvt års fängelse ”överdrivet hårt” - däremot måste Libby betala en kvarts miljon dollar i böter och stå under övervakning.

Fastställandet av straffet för Libby i juni i år var kulmen på ett långt drama med Bushs topprådgivare, reportrar och en specialåklagare i huvudrollerna. Det gällde formellt vem som läckt namnet på en hemlig CIA-agent, Valerie Plame Wilson, men i lika hög grad förspelet till Irakkriget och då i synnerhet Libbys chef Dick Cheneys roll.

Libby är den ende som fällts efter en flerårig utredning och det var inte för att ha röjt namnet på agenten (något som kan vara brottsligt) utan för att ha försökt hindra rättvisan och ljugit för FBI och en åtalsjury.

Rop på benådning hördes omedelbart från konservativa tyckare. Igår sa exempelvis William Kristol i Weekly Standard att Bushs beslut var ”modigt” och gav prov på de karaktärsdrag väljarna respekterat.

Men demokrater, såväl i kongressen som ute i den tidiga valrörelsen, fördömde draget och konstaterade att det nu kan bli omöjligt att verkligen få veta vad som skedde i maktens innersta hösten 2001 och 2002 när argument – senare misskrediterade – för krig mot Saddam Hussein i Irak drogs upp

Hur bitter debatten är märktes exempelvis i repliken ”hon måtte ha stuckit huvudet i sanden under sin makes tid” från en republikansk partirepresentant på Hillary Clintons attack om ”att svågerpolitiken nu höjts till en annan nivå” och att Vita huset uppträder som om de står ovan lagen. Bill Clinton blev hudflängd över en rad kontroversiella benådningar, särskilt en skatteflykting vars exhustru var stordonator till Clintons kampanjer.

I mätningar har en överväldigande majoritet uppgett att de är emot en benådning av Libby och en vanlig replikt nu är att Bushs egna popularitetssiffror är så låga att han hellre riktar sig till dem som fortfarande står honom bi. Men även internt i republikanska led uttalas missnöje med att han inte väntade till sin avgång januari 2009 så att de republikanska presidentkandidaterna skulle ha sluppit detta känsliga ämne.

De senaste veckorna utspelades en annan historia om vicepresidentens attityd till insyn. Han hade under en längre tid vägrat att lämna ut information till ett arkiv och tog nu till försvaret att han inte hör till den verkställande grenen, utan till den lagstiftande grenen i sin roll som ordförande i senaten. Detta väckte sådant hån att Vita huset till sist fick backa.

Cheney porträtterades i en djuplodande artikelserie i flera avsnitt i Washington Post i förra veckan. Bilden som framkom där stärkte den som många har om Cheney som en makthavare som inte dragit sig för att gå direkt till Bush även om det inneburit att andra, som Colin Powell och Condoleezza Rice, hållits ovetande.