Över en månad har gått sedan stora delar av Burmas kustområde ödelades i den värsta cyklonen som landet någonsin upplevt. Och två veckor sedan general Than Shwe, landets militäre ledare, lovade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon att hjälparbetare från hela världen var välkomna att hjälpa katastrofens offer. Men än en gång tycks det som militärjuntan har brutit sina löften. Sist var det efter krossandet av de buddhistiska munkarnas marscher i september. Då sade juntan till FN:s specielle sändebud Ibrahim Gambari att man var beredd på en dialog med demokratirörelsens ledare Aung San Suu Kyi, som suttit i husarrest i flera år i sitt hem i den gamla huvudstaden Rangoon. En ”förhandlingsminister” utsågs och Gambari talade om ett genombrott och början på ”nationell försoning” i det ständigt krisdrabbade landet.

Men så hände inget mer. Och även Bans ”genombrott” börjar nu likna en upprepning av förra årets händelser. I tisdags medgav även FN att bara hälften av de 2,4 miljoner offren nåtts av någon hjälp. En del personal från FN och Burmas grannländer har släppts in, men deras rörelsefrihet är strängt begränsad. FN:s helikoptrar har fått landningstillstånd i Rangoon, men det är oklart om de får tanka där. De har också begränsat antal flygtimmar, vilket ytterligare försvårar hjälparbetet.

I torsdags utfärdade Amnesty Interational ett uttalande där man sade att Burmas militärregering ”hindrar katastrofhjälpen från att komma fram till de nödställda. Regeringens agerande utsätter de redan hårt drabbade för svält och sjukdomar och många riskerar att dö”.

De största insatserna i de värst drabbade områdena i Irrawaddyflodens delta har buddhistiska, kristna och andra enskilda organisationer stått för. Men nu äventyras också deras arbete. I torsdags greps Zagana, en välkänd komiker som suttit i fängelse vid flera tillfällen tidigare, och då för att ha drivit med landets militäre ledare. Nu har han gripits för att ha drivit privat hjälparbete utan myndigheternas godkännande.

Kort efter cyklonen den 2-3 maj organiserade Zagana över 400 av Burmas mest berömda underhållare, skådespelare och andra artister i en jätteinsats. Kändisarna fick välbärgade handelsmän och andra medborgare i Rangoon att skänka mat, husgeråd, dricksvatten och andra förnödenheter, som kördes i lastbilskonvojer så långt vägarna gick.

Sedan fortsatte de med båtar till de isolerade öarna i deltat. Enligt en av dessa hjälparbetare, som vill vara anonym därför att han är rädd för att myndigheterna ska gripa även honom:

–Jag har just kommit tillbaka från deltat och det är samma situation som tidigare. Polis, militär och vägspärrar överallt. Och därnere är förstörelsen total. Hus är bortblåsta och risfälten fulla av saltvatten. De risförråd som fanns före cyklonen har ruttnat av fukten.

Han säger också att han inte såg till FN-folk, andra utländska hjälparbetare – eller folk från regeringen - i de värst drabbade områdena. Hjälp från privata instatser, som Zaganas, var det enda de fått. Men inte tillräckligt, eftersom resurserna trots allt är begränsade.

Så det är kanske inte underligt att missnöjet med FN växer bland burmeserna. Maung Zarni, en burmesisk dissident som nu är gästforskare i Oxford i England skräder inte orden:

- Den burmesiska allmänheten är desillusionerad med Ban Ki-Moon och andra utländska sändebud som spinner vidare på regimens tomma löften om ”vändpunkter” och ”genombrott” när inget förändras på marknivå i landet. Folk som lever under militärstyret låter sig inte luras. Bara dessa sändebud gör det.

Enligt den officiella versionen är den ”första fasen” – katastrofhjälp – redan avslutad och regimen ber nu det internationella samfundet om pengar för den ”andra fasen”, återuppbyggnad. Avtal med stora byggnadsföretag har redan slutits – och då med affärsmän som står regimen nära. Två av dem, Tay Za och Steven Law, svartlistades av USA efter våldet mot munkarna förra året. Tay Zas företag heter Htoo Trading. Han har även ett eget flygbolag, Air Bagan och har tidigare fått lukrativa kontrakt tack vare nära personliga band med general Than Shwe och dennes familj.

Law är son till Lo Hsing-han, en tidigare opiumkung i den Gyllene Triangeln. Tillsammans driver de familjeföretaget Asia World och USA uppgav misstankar om fortsatt inblandning i knarkhandeln när sanktionerna infördes. Ett tredje företag som anlitats är Ayer Shwe Wah. Det ägs av sonen till general Thura Shwe Mann, nummer tre i juntans rangordning.

- Uppenbarligen vill juntan rädda sanktionsdrabbade företag som Htoo Trading och Asia World från konkurs med pengar från det internationella samfundet, säger en burmesisk källa som också vill vara anonym.

Juntans spel fortsätter alltså medan folket i deltat kämpar för sin överlevnad. Men Zagana sade, innan han greps, i en telefonintervju med Irrawaddy, en exilburmesisk publikation i Thailand, att många redan börjar visa tydliga tecken på traumachocker. En del är aggressiva och det går inte att tala med dem. Andra gråter och oroar sig hela tiden för att det ska hända igen, medan somliga har blivit helt likgiltiga. De reagerade inte ens när de fick matpaket från volontärerna, ”som om de tyckte att det var bättre att dö”, sade Zagana.

I förra veckan skrev det officiella tidningen Myanma Alin att folket i deltat inte behöver någon hjälp utifrån, för de kan ”samla vilda grönsaker och gå ut med lyktor på nätterna och fånga feta grodor i vattnet”. Proteinrik fisk var ett annat förslag till mat från myndigheternas sida. Zagana sade att han inte visste om folket kunde fånga ätliga fiskar och grodor, men han och hans vänner hade gett färgen på vattnet i Irrawaddy och andra floder i området ett nytt namn: nargisfärg, syftande på coklonens namn, Nargis. Enligt Zagana är floderna kalkaktigt vita av alla människolik och djurkadaver som flyter runt. ”Så jag vet inte om det går att äta något därifrån”, sade Zagana i intervjun.

Även om hjälp till slut kommer fram kan det ta år för deltat, Burmas kornbod, att hämta sig. Men juntan tycks ha andra prioriteringar, säger burmeser SvD har talat med. Att sitta kvar vid makten och inte förlora greppet över landet. Därför hålls de utländska hjälparbetarna under sträng kontroll och därför greps Zagana. Och därför försöker man alltid avvisa internationell kritik genom att ge löften som ger rubriker i världspressen. Men som glöms bort så snart Burma försvunnit från nyhetsrapporteringen.