MUYUKA Eftermiddagssolen sänker sig över Muyuka i västra Kamerun, en liten stad vid foten av vulkanen Mount Cameroon. Luften är fuktig och fattig på syre. I ett skjul i bebyggelsens utkant har tolvåriga Janet Asog tvingats ta av sig kläderna. Hon står där med bar överkropp inför den gamla kvinnan som rör i elden, medan människor skrattar och ropar åt varandra ute på gatan.

Det hade kunnat vara vilken dag som helst, men för Janet kommer livet aldrig mer att bli sig likt. Hon stirrar med bultande hjärta på stenen som fräser på glöden, ser på den vita röken som väller fram från undersidan. I magen har paniken redan slagit rot, hon vet vad som väntar. När kvinnan så tar upp stenen och trycker den mot Janets bröst har hon inte makt att göra något annat att än att skrika. Högt, av smärta och förtvivlan, sedan förlorar hon greppet om tiden.

Tio år har gått sedan Janets mamma skickade henne till kvinnan med stenen. Janet hade börjat komma i puberteten som elvaåring, och med brösten kom moderns oro. Kamerun är ett land där en kvinna av fem utsätts för våldtäkt eller våldtäktsförsök. Offren har dessutom blivit allt yngre på senare år. Det är en av anledningarna till att många av Kameruns mödrar har dragit slutsatsen att bröst i ung ålder ökar riskerna för att deras döttrar ska bli våldtagna.

Det gjorde fruktansvärt ont att amma.

Janet Asogs lille son dog, sex månader gammal.

I spåren av det har ett helt nytt fenomen vuxit fram. Det kallas breast ironing, bröststrykning, och innebär att varma föremål masserar och bränner huden på bröstkorgen hos unga flickor för att hindra brösten från att utvecklas. Behandlingen pågår allt från någon dag upp till flera ­månader. Kvinnan som brände Janet, Azoche Veronica, minns den två veckor långa behandlingen som framgångsrik:

– Jag masserade henne försiktigt och det lyckades, brösten slutade växa under flera månader.

I botten ligger mödrars vanmakt. Kamerun är ett av världens mest korrupta länder, här är det enkelt för förövaren att muta sig fri. Doktor Miajeine Sinon är gynekolog på Yaounde General Hospital i huvudstaden Yaounde, och Kameruns ledande medicinska expert på bröststrykning. Hon konstaterar att just korruptionen är en viktig anledning till att förövarna går fria.

– Lägg därtill att det inte finns tillgång till DNA-prover som kan bevisa den anklagades skuld, vilket gör det extremt svårt att få rättvisa i de flesta fall.

Kevin Ndi är ett av få undantag. Han har erkänt sig skyldig till 15 våldtäkter. Tillsammans med 20 andra fångar delar han en liten cell på Yaounde Central Prison, ett ökänt fängelse där Kameruns grövsta brottslingar avtjänar sina straff. Han berättar om hur han förgrep sig på unga kvinnor och flickor, vissa inte äldre än tio år. Kevin känner till bröststrykning och på honom har det haft en tydlig effekt, säger han:

– Finns det inga bröst på en kvinna är hon som en man, och vilken man vill ha sex med en ­annan man?

En av fyra unga flickor har utsatts för bröststrykning och i vissa av landets tio regioner blir uppskattningsvis varannan flicka utsatt. Komplikationerna kommer först senare, läkare som doktor Miajeine Sinon har sett förödelsen på nära håll.

– Vissa får hela brösten sönderbrända och kommer aldrig att kunna amma, många har inga bröstvårtor kvar, berättar hon.

En del flickor får dessutom asymmetriska bröst, och det är en plåga som inte bara sitter i huden.

– Det leder till psykiska besvär, det är ett större problem än den direkta smärtan som uppkommer precis vid bränningen, konstaterar doktor Sinon.

Janet Asogs problem var inte över bara för att de plågsamma behandlingarna tagit slut. Som tjugoåring blev Janet gravid och fick sonen Prince Will. Tidigt märkte hon att något var fel.

– Det gjorde fruktansvärt ont att amma mitt barn och till slut klarade jag inte av det längre utan fick ge upp, berättar hon.

Prince Will var sex månader gammal när han plötsligt dog. Då hade Janet slutat amma honom sedan länge. Läkarna kunde inte fastställa någon dödsorsak, och Janet kommer aldrig få veta om hennes son dog för att hon inte kunde amma. Men det är något hon har svårt att sluta tänka på.

– Jag funderar mycket på hur mitt liv hade sett ut i dag om jag hade kunnat amma utan problem, säger hon.

I Yaoundes finare kvarter på lågstadieskolan Jumping Jack berättar 10-åriga Binda Mandi om sina upplevelser. Binda Mandi har färska ärr under den vita skjortan. Hennes mamma och alla de andra som stympat små flickor kommer aldrig att straffas då bröststrykning inte berörs i lagboken och därför är lagligt.

– När mina bröst började växa sa mamma att jag skulle få stora bröst och det inte var bra för mig.

Bränningen skedde på eftermiddagen när Binda hade kommit tillbaka från skolan och mamman kom in i hennes rum med en varm sten och höll fast henne för att sedan massera brösten med den heta stenen.

– Det gjorde jätteont och jag grät jättemycket, men mamma bara fortsatte.

Binda hade smärtor under ­flera dagar efter bränningen.

På frågan om Binda fortfarande tänker på händelsen tittar hon ner i marken med tårar i ögonen och svarar inte.

I Buea några mil söder om Mu­yuka har Georgette Taku och hennes kolleger från organisationen Renata kommit för att hålla utbildning för unga mödrar. De jobbar med att utbilda kvinnor om deras rättigheter. 50 unga mödrar har samlats i en lager­lokal och sitter på trasiga plaststolar. De flesta är under 18 år, de yngsta har knappt hunnit fylla 13.

Georgette Taku blev själv gravid som 18-åring, så hon vet vad många går igenom:

– Kvinnor här är sårbara eftersom de inte är medvetna om sina rättigheter.

Historierna från kvinnorna som har fått sina bröst brända är brutala. Men mödrarna är mindre villiga att prata. I Muyuka finns ingen som vill berätta om sina känslor inför att utsätta sin dotter för behandlingen. Frågan möts av tystnad eller korthuggna svar om att det görs för döttrarnas bästa, några tillägger att ett barn ska lyda sina föräldrar och att bröststrykning inte är någon stor sak.

För Georgette Taku som precis har avslutat utbildningen för de unga mödrarna i Buea är sanningen enkel:

– Bröststrykning ses som ett preventivmedel mot barnafödande i unga år och även mot våldtäkt. Men problemet är att Kameruns kvinnor inte förstår att ­endast de själva äger rätten till sina egna kroppar.

Solen har gått ner och Janet Asog är på väg ut till den heta Muyukanattens festligheter. Hon ägde aldrig rätten till sin kropp:

– Jag förlorade oskulden som 16-åring när jag blev våldtagen i en skogsdunge. Jag vill inte leva med en man som behandlar mig som något utan värde, då är det bättre att jag går min egen väg.

Sedan försvinner hon ut i mörkret bakom ett litet backkrön.