”Många av dem som sitter här har gömt sig under demokratins flagga. Kommunister, krigsherrar och talibaner som dödat vårt folk borde i stället ställas inför rätta”, säger Malalai Joya, en av 68 kvinnliga parlamentsledamöter.
När president Hamid Karzai höll sitt känsloladdade öppningstal vände han sig nämligen till en brokig samling. På bänkarna satt tidigare krigsherrar, misstänkta narkotikaledare, välkända talibaner, men också 68 kvinnor utan en historisk belastning.
– Detta möte är ett tecken på att vi har fått tillbaka vår heder. Det här betyder framsteg, utveckling och gemenskap. Låt mig tala om för världen att Afghanistan har rests sig från invasionens aska och kommer ett leva för evigt, sade president Karzai och manade till fortsatt försoning.
Parlamentets öppnande kan sägas vara sista steget på den väg som stakades ut av det internationella samfundet efter att talibanerna störtats från makten hösten 2001. Afghanistan har fått en ny författning, en folkvald president och nu finns alltså också ett folkvalt parlament.
Men vägen till ett fungerande samhälle är fortfarande mycket lång, vägen till demokrati än längre. Många liberaler är rädda för att det nya parlamentet har en inbyggd konservativ islamistisk majoritet.
– Brottslingar är brottslingar. Många av dem som sitter här har gömt sig under demokratins flagga. Kommunister, krigsherrar och talibaner som dödat vårt folk borde i stället ställas inför rätta, sade den frispråkiga Malalai Joya från provinsen Farah i västra Afghanistan.
Malalai Joya väckte uppmärksamhet redan för ett par år sedan när hon i samband med diskussionen om den nya författningen kritiserade krigsherrar som ville vara med i det nya styret. Hon har lovat att fortsätta sin kamp emot dessa misstänkta krigsförbrytare, frågan är hur stort gehör kvinnorna kommer att få. Men bara det faktum att 68 av de 249 i parlamentet är kvinnor är anmärkningsvärt.
Trots parlamentets brokiga bakgrund antas en majoritet stödja president Hamid Karzai. Något som kommer att visa sig när Karzai snart ska utse sin nya regering och komma med förväntade reformförslag.
Samtidigt är trycket hårt mot de folkvalda från deras hemprovinser. Den eufori som fanns i samband med presidentvalet för två år sedan har i många fall ersatts av stor besvikelse över uteblivna förbättringar. Nu vill afghanerna se resultat av de senaste årens fredsprocess i form av bättre levnadsvillkor. Krav som de nya parlamentsledamöter sannolikt kommer att möta under den närmaste framtiden.
